Socialdemokraterna är valets överraskning
Varje EU-val brukar innehålla en överraskning. Och om det finns en överraskning i detta val är det att Socialdemokraterna som bärande oppositionsparti gör ett sämre val än väntat enligt exit-pollen. Faktum är att partiet backat i alla tidigare EU-val. Vid 23:00-tiden visar det sig att partiet går framåt något, men det gör ett mycket sämre val än i riksdagen. Partivänstern och de otrogna vänsterväljarna gick till Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Socialdemokraterna lyckades heller inte behålla de mittenväljare som partiet fick i riksdagsvalet 2022. Den hårda retoriken som skulle svärta ner alla Tidöpartier under valrörelsen straffade sig.
”Om det finns en överraskning i detta val är det att Socialdemokraterna som bärande oppositionsparti gör ett sämre val än väntat.”
Miljöpartiet som brukar gå bra i EU-valen gynnades rejält av sakfrågeägarskapet i klimatpolitiken och blev därför det tredje största partiet. Lösningarna talar MP mindre om än sakfrågan som sådan. Och Vänsterpartiet som av kollektivistisk tradition inte säger sig fästa vikt vid enskilda personers betydelse för framgång eller bakslag får inte att det inte är någon vänstervåg som stärker partiet utan det faktum att partiet har sin tidigare partiledare Jonas Sjöstedt som toppkandidat.
Folkomröstningen om Tidösamarbetet uteblev. Centerpartiet som har svårt i EU-politiken och saknar europeiska partivänner – centerpartier finns bara i Norden – skulle om väljarna sagt ja eller nej till Tidösamarbetet belönats. Det centrala målet i valrörelsen tycks ha varit att vinna väljare från Liberalerna, som sitter i samma partigrupp i Strasbourg.
Så blev det inte. Trots trovärdigheten i grön omställning och trots att skogsfrågor uppmärksammats backar partiet, om än från en parentetiskt hög nivå. Nu hade partiet också fördelen av att inrikespolitiskt befinna sig i någon slags borgerlig opposition. Därmed är Centern tillsammans med Socialdemokraterna utifrån förutsättningarna valrörelsens förlorare. De utgör också enligt dem själva kärnan i oppositionen och är ett tilltänkt regeringsalternativ.
Liberalernas framtid i parlamentet var osäker enligt vallokalsundersökningen, men enligt den första prognosen får partiet 4,3 procent av väljarna. Hade partiet åkt ur parlamentet skulle åter en debatt om Tidösamarbetert bryta ut.
Men partiets ingångar i valrörelsen har också varit riskfyllda. Det finns andra orsaker bakom det svaga resultatet. Kampanjandet för euron har ingen bäring på EU-parlamentets arbete och rekryteringen av en tidigare moderat parlamentariker tydde också på dåligt självförtroende.
De svenska partierna som ingår i den största gruppen i parlamentet (EPP), Moderaterna och Kristdemokraterna gör utifrån förutsättningarna valresultat som internt inte kommer att ses som förluster. I partierna fanns medvetenheten om att den kontinentala högervågen inte skulle svepa fram över Sverige.
Regeringspartier brukar tappa även i val som inte rör svensk regeringsmakt. Särskilt Moderaterna har påverkats negativt av fokuseringen vid SD-samarbetet och Kristdemokraterna byte av toppkandidat orsakade förhoppningar hos den vänster som mest av allt ogillar värderingspräglade kristdemokrater.
Utgångspunkterna var dystra, men resultatet lär bli godkänt internt. Kristdemokraterna får ett mandat och satsningen på Alice Teodorescu Måwe som toppkandidat lyckades. Partiledaren Ebba Busch slipper en krisdebatt och kan tänka framåt.
Moderaternas i valrörelsens tyvärr udda sakfrågefokusering ledde till att partiet behöll sina röster. Så erövrades den viktiga posten som andra största parti och Sverigedemokraterna som hittills gått fram i varje val backade rejält. Rejält utifrån förväntningarna dessutom. Partiets angrepp på medier och ”etablissemang” bestraffades.
Men SD-väljare tycks ha stannat hemma och inte gått över till andra Tidöpartier. Slutsatsen för borgerliga partier är att man måste vinna över mittenväljare och socialdemokrater. I varje fall om man vill vinna två val och inte bara ett.