Emma Jaenson: Sociala medier har förändrat barndomen
Barndomen har förändrats radikalt på senare år. I en artikel i tidskriften the Atlantic (den 13 mars) skriver den amerikanske författaren och psykologen Jonathan Haidt att man kunde se en förändring i början av 2010-talet. Något började gå väldigt snett för Generation Z, alltså de som växte upp runt millennieskiftet.
Trenden var liknande över hela västvärlden: ångest och depressioner hos unga ökade, likaså självmordsfrekvensen. Skolresultaten sjönk, ensamheten och bristen på vänner ökade.
Vad hände?
Haidt förklarar det med smartphonens inträde. Sociala medier och dess algoritmer har förändrat i princip varje aspekt av Generation Z:s liv: familjelivet, träning, sexualitet, vänskapsband, sömnen och identiteten. Den brittiska skribenten Freya India beskriver det som att unga är ”försökskaniner” i ett okontrollerat globalt experimentet. Algoritmer styr deras liv: hur de ser ut, vad de ska tro på, och hur de bör känna.
Men smarta telefoner har också bidragit till att prioritera bort det som är det verkliga livet. Och enligt Haidt korrelerar användandet av smarta telefoner med att föräldrar blev allt mer riskmedvetna. I stället ”lockas [de] in i ett nytt virtuellt universum som verkade säkert för föräldrar men i själva verket är farligare, i många avseenden, än den fysiska världen.”
Färre unga vuxna skaffar dessutom barn, har sex, skaffar ett jobb och chefer säger att Gen Z är svårare att arbeta med än tidigare generationer. I stället för att vara ute eller träffa vänner, stannar unga inomhus och ensamma i sitt rum för att tillbringa tiden i en virtuell verklighet.
”Många föräldrar känner sannolikt en sorg över att inte kunna ge sina barn en liknande uppväxt som de själva hade.”
Unga hjärnor är dessutom oerhört formbara, vilket innebär att de är extra känsliga för påverkan. I och med att smarta telefoner är så pass nya, finns inte forskning på den långsiktiga påverkan på barns hjärnor. Vad kommer vi att se om tjugo år, när Generation Z är 40-50 år?
I DN den 16 april påpekar Liberalernas partiledare Johan Pehrson att apparnas algoritmer “används för att dra in barn allt djupare i de kaninhål som de sedan riskerar att fastna i”. Och förra veckan kallade Liberalerna till sig ägarna till Facebook, Instagram, Tiktok, Snapchat och Youtube för en utfrågning.
Men spelar den här typen av lagstiftning någon roll? Nja. Det den kan göra är dock att driva på normer kring smartphone-användande.
Det är till stor del den sociala pressen som gör att unga använder appar. Har inte kompisarna Tiktok eller Snapchat kommer inte andra barn vilja ha det heller.
Haidt föreslår exempelvis att familjer går samman för att inte köpa smartphones till sina barn förrän de är en bit upp i tonåren. Han vill även se helt smartphone-fria skolor (alltså även på rasterna!) .
Men faktum är att barndomen i dag ser väldigt annorlunda ut än den gjorde för ett antal decennier sedan. Och många föräldrar känner sannolikt en sorg över att inte kunna ge sina barn en liknande uppväxt som de själva hade.
