Skuggan från DÖ tynar bort
Att den återkommande turbulensen i svensk politik i år – i synnerhet de senaste veckorna – har gjort sitt för väljarnas förtroende för både riksdagspartierna och dessas partiledare är tydligt. Det gäller inte minst Annie Lööf (S), som tappat hela åtta procentenheter och minskat från 30 till 22 procent, enligt en mätning från Kantar/Sifo som gjordes under dagarna runt månadsskiftet november/december.
Statsminister Magdalena Andersson (S) däremot ökar något i förtroende med två procentenheter. En förändring som inte är förvånande. Den historiska faktorn av att ha blivit Sveriges första kvinnliga statsminister har gjort sitt. Regeringsturbulensen har inte lagts henne till last, utan har snarare väckt sympatier. Istället är det språkrören för det samarbetsparti som sänkte regeringen genom att lämna densamma som nu har straffats; båda Miljöpartiets språkrör tappar i förtroende.
Centerns tapp tycks därtill inte blott vara någon plötslig förändring endast med anledning av regerings- och budgetomröstningen. I den partisympatiundersökning som gjordes av Statistiska centralbyrån (SCB) under november månad, alltså innan regeringsturbulensen, tappade även Centerpartiet som sådant stöd bland väljarna.
”Väljarna belönar nu dem som bryr sig mer om sakpolitik.”
I detta fall var det dock inte en lika radikal dykning, men ändock med mer än en procentenhet fall från 9,5 procent i maj till 8,4 i november. Väljarflykten från Centerpartiet har gått främst till Socialdemokraterna och, intressant nog, Sverigedemokraterna.
Samtidigt kan det noteras att Nooshi Dadgostar (V) och Ebba Busch (KD) båda ökar tydligt i förtroende med 4 respektive 3 procentenheter i Kantar/Sifos mätning. Liksom att deras partier ökar något i SCB:s mätning; detsamma gäller även Moderaterna.
Det är ett kvitto på att väljarna vill se ett större sakpolitiskt fokus i svensk politik, hellre än det politiska spel och taktiserande som präglat riksdagen de senaste åren med konstellationer byggda på att frysa ute specifika partier snarare än att driva politik. Något som i längden hade kunnat undergräva förtroendet för riksdagen som politisk institution.
Väljarna belönar nu dem som bryr sig mer om sakpolitik och möjligheten att driva den politik man står för än att käbbla om vem som får tala med vem. Något som bäddar för en valrörelse nästa år då riksdagspartierna till slut kanske lämnar det läge som svensk politik befunnit sig i sedan decemberöverenskommelsen 2014.
