Skräck för samfund försvagar demokratiskyddet
I den regeringsbudget som inte fick riksdagens stöd ingick en anslagshöjning på tre miljoner kronor till Myndigheten för stöd till trossamfunden. Anledningen var att regeringen skulle lämna proposition om stärkta villkor på demokrati för stöd under våren varför myndigheten behövde mer resurser till kontroll.
Budgetproppen fick som sagt inte riksdagens stöd. Och någon proposition överlämnas inte till riksdagen förrän i juni, enligt den förteckning som kulturdepartementet lämnat. Det betyder att den inte kan behandlas förrän efter valet.
Med tanke på att den utredning som propositionen baseras överlämnades till regeringen av professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld redan 2018 ter det sig anmärkningsvärt. Att den nya kulturministern Jeanette Gustafsdotter gör andra bedömningar om innehållet än företrädaren Amanda Lind (MP) ter sig som en rimlig förklaring. Det vittnar också om motsättningarna inom den tidigare regeringen som inte lyckades enas kring en propositionstext.
I vilket fall försenas arbetet med att skapa robusta strukturer mot extremism och för demokrati. När frågan om stärkta villkor för de idag 100 miljoner kronor som fördelas till samfund (exklusive Svenska kyrkan) först aktualiserades genomsyrades debatten av ett religionskritiskt synsätt. Enstaka exempel på annan syn än majoritetssamhällets på aborträttigheter eller äktenskap föranledde krav på översyn, det vill säga nedskärningar eller avvecklingar, av statsbidragen En snäv värdegrund diskuterades som präglades av allt annat än att vi ”gillar olika”. Den tidigare statssekreteraren Helene Öberg på kulturdepartementet gav uttryck för denna linje när hon i en radiointervju deklarerade att ”samfunden kanske inte anser det vara värt” att söka medel när den nya lagen trätt i kraft. Här fanns udden riktad mot traditionella svenska frikyrkor med en så kallad konservativ teologi - av vilka flera varit tongivande aktörer i utvecklingen av den svenska demokratin. Nu är samfunden till största delen medlemsfinansierade, men frågan måste ställas vad aversionen mot samfundsbidragen består i. Varför ska sekulära folkrörelser få stöd men inte religiösa?
”Ökad uppmärksamhet på våldsbejakande extremism, antidemokratiska tongångar och antisemitism underströk sedan betydelsen av en starkare reglering.”
Ökad uppmärksamhet på våldsbejakande extremism, antidemokratiska tongångar och antisemitism underströk sedan betydelsen av en starkare reglering. Bjereld vände sig också mot utländsk finansiering av svenska moskéer och konstaterade att ett krav på statsbidrag är att samfundet huvudsakligen finansieras av dess medlemmar. Detta kravställande rimmade emellertid illa med den postkoloniala världsbilden hos de gröna på kulturdepartementet. Vilket försenade arbetet med propositionen.
De interna motsättningarna inom regeringen har otvivelaktigt bidragit till att å ena sidan stoppa upp arbetet för att inom religionsfrihetens ramar stoppa bidrag till antidemokratiska samfund samtidigt som de traditionella frikyrkosamfunden för leva med ovisshet om de framtida ekonomiska spelreglerna.
