Skolägarna klarade inte det första provet

Mellby gård – ett bolag uppbyggt av finansmannen Rune Andersson – fick kalla fötter sedan det kritiserats hårt för att bland annat ha diskriminerat ”mindre aktieägare”, i själva verket stora utländska fonder som fick se aktiekursen falla kraftigt.

Efter det att Roger Akelius meddelat att han skulle ta över huvudägarskapet i Academedia sjönk nämligen börsvärdet som en sten, som ett direkt resultat av att Akelius meddelat att framtida utdelningar skulle dras in. Medlen skulle istället, enligt finansmannen, satsas på ”mindre grupper” och ”nya läroböcker”, något som skulle beröra skolor som Praktiska gymnasiet i Kalmar och Procivitas i Växjö, båda ägda av Academedia.

Genom att ställa utdelning mot kvalitet kastade Akelius in nytt bränsle i debatten kring vinstdrivna och börsnoterade skolor. Där framstod han som den goda skolägaren som satte kvaliteten och elevens bästa framför kortsiktiga utdelningar. I friskoledebatten finns ju tyvärr en vana hos vänner av valfrihet och konkurrens av att påstå att höga vinster är ett resultat av kvalitet när överskottet istället inte sällan kan förklaras av större elevgrupper och billigare lärare.

Men Akelius uppvisade samtidigt något av ett Janusansikte. I nästa andetag talade finansmannen om att eleverna borde undervisas ”ute i naturen” istället för att ”sitta stilla” och att lärarna i matematik kan använda ”klossar i gräset”.

Det märks att Akelius är finansman och inte professor i pedagogik. Med detta inte sagt att alla finansmän räknar på klossar i gräset.

En styrning från ägare ner till verksamhetsnivå strider även mot hur börsbolag ska styras. Ordvalet visar också på en minst sagt bristande respekt för lärarprofessionen. För friskolesektorn som sådan var uttalandena olyckliga eftersom de antyder att makten över pedagogik och undervisningsformer kan ligga i styrelserum och avgöras av börsposters storlek.

Så oseriösa är nu inga ägarbolag, men Akelius bild av skolmarknaden riskerar att sätta sig. Som att det är en värld utan skollag, läroplaner och engagerade lärare. Mot den bakgrunden kan eleverna i bland annat Växjö och Kalmar nog vara glada över att affären stoppades.

Friskolorna har dock en läxa att göra efter dramatiken. Det är lätt att bemöta kritik om betygsinflation, vinstuttag och skolnedläggningar på grund av bristande vinster med lobbying och politisk påverkan. Eller att hoppas att denna affär som aldrig blev av faller i glömskans djupa träsk.

Men det finns också möjligheten att agera mer ungefär som systerorganisationen Vårdföretagarna som regelmässigt uteslutit medlemmar som inte svarat upp mot organisationens uppförandekod. Egna regler och självsanering är en väg framåt.

Roger Akelius lär förbli mediernas strålkastarljus ändå. Han är numera Sveriges största privata skogsägare. Med, enligt statistik från 2022, stora innehav i Kalmar (102 hektar), Torsås (105), Oskarshamn (61), Hultsfred (84), Växjö, (96), Tingsryd (100), Älmhult (123) och Uppvidinge (63).

Å ena sidan uppfattas uppköpen som något en vitamininjektion för skogsbruket och Akelius medarbetare ses som professionella. Å andra sidan understryks att det framgångsrika svensk skogsbruket bygger på traditionellt och lokalt familjeägande. Det spekuleras i att Akelius genom en lucka i lagen skulle kunna kunna testamentera egendomarna till bolag något som skulle stå helt i strid med svensk skogsägarmodell. Akelius förnekar själv alla sådana ambitioner.

I vilket fall är Akelius även utan att friskoleaffären gick i lås en betydande aktör i Kalmar och Kronobergs län.