Sjönöd för beredskapen

Orosmolnen över kust och sjö målas i en ny rapport, Framtidens behov av kvalificerad sjöfartskompetens som är utförd av en av cheferna vid myndigheten Trafikanalys, Gunnar Eriksson. Det är för Linnéuniversitetets och Chalmers räkning, som konsekvenserna av den framtida befälsbristen för den svenska sjöfartsnäringen analyserats.

Rederikontor väntas flytta ut när det är svårt att locka kompetens som dessutom i tider av automatisering och ny teknik allt mer blir en färskvara. Det varnas också för ökade sjösäkerhetsrisker när Transportstyrelsen får svårare att genomföra inspektioner av fartyg och hamnar.

Men rapporten pekar också på behovet av en rejäl kursändring. Avsaknad av svenska befäl kan också få stora konsekvenser för den svenska beredskapen.

Detta så kallade beredskapsmål har i det närmaste helt utmönstrats från den svenska sjöfartspolitiken. I en utredning från 2010 slogs det fast att behovet av en svenskflaggad flotta inte ”är avgörande för Sveriges krisberedskap eftersom många av dagens hot och risker är oberoende av nationsgränser.”

Mot bakgrund av den pågående pandemin görs det nu en helt annan bedömning i rapporten: ”Cornapandemin har belyst att skilda stater är sig själva närmast när det bränner till”.

Där syftas det på bland annat den nationella dragkamp om köp och transporter av medicinsk skyddsutrustning som utspelats i Coronapandemins kölvatten. Samarbetet inom EU-fungerade inte som det var tänkt när enskilda stater agerade med kraft på egen hand. Det ställer nya krav på logistik och beredskap för att trygga nationell säkerhet.

En risk som också brukar uppmärksammas är också att utländska sjömän vid en kris kan kallas till hemlandets flotta. Och att svenskflaggade fartyg därmed kan stå utan besättning.

De säkerhetspolitiska konsekvenserna av en eroderas handelsflotta är långtgående. I en färsk rapport till den amerikanska kongressen varnas för att den amerikanska sjöfartsflottan saknar personal till fraktfartyg vid en krissituation. Om fokus tidigare riktades på tonnage – antalet fartyg och dess godskapacitet - är det nu de personella resurserna som understryks.

Även rent säkerhetsmässiga perspektiv lyfts nu fram utifrån den mycket komplexa sjörätten. Det är juridiskt betydligt enklare för den svenska marinen att om så krävs att med väpnat våld försvara fartyg med blågul flagga i aktern än fartyg med andra banér.

Här går tankarna till den kapning av det svenskägda, men brittiskt flaggade fartyget Stena Impero som Irans republikanska garde genomförde i vintras i Hormuzsundet.

Från försvarshåll framhävs även att det är enklare i en kris att trafikleda svenskflaggade fartyg.

Beredskapsmålet är således tillbaka i den svenska sjöfartsdiskussionen om än formulerat utifrån vår tids risker och sårbarheter. Ingen föreslår någon uppbyggnad av en stor statlig flotta. Det är rädslan för att dagens fartyg inte kan bemannas i framtiden som är utgångspunkten.

Betydelsen av sjöbefälsutbildningen i Kalmar kommer onekligen i ett nytt ljus med tanke på Coronakrisen och mot bakgrund av att tillståndet på de sju världshaven kännetecknas av allt annat än politisk stiltje.