Annons

Sida måste göra mer för att stoppa korruptionen

Det räcker inte att stoppa utbetalningar vid korruptionsmisstankar. Målet måste också vara att korrupta biståndsmottagare ställs inför rätta.
Ledare • Publicerad 6 september 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Biståndspolitiken förlorar sin legitimitet när korruptionsmisstankar inte följs upp rättsligt.Foto: Jessica Gow/TT

”Vår bedömning är att FN-systemet generellt arbetar aktivt för att förstärka sina funktioner för anti-korruption och att de har oberoende funktioner som utreder de fall det finns misstankar om brott”.

Orden kommer från biståndsmyndigheten Sidas senaste årsredovisning över arbetet mot korruption.

Annons

De står sig inte särskilt väl när korruption nu avslöjas i två FN-organisationer. Dels i FN-organet UNRWA, som arbetar med palestinska flyktingar, och dels inom ett FN organ som stöttar afrikanska företagare.

Allt mer av det svenska biståndet på närmare 50 miljarder kronor går till FN-organ. Biståndsbudgeten har nämligen ökat i takt med den svenska bruttonationalprodukten och Sida saknar möjlighet att hantera de växande beloppen på egen hand. Det betyder också att svenska myndigheter och mediegranskare har svårare att granska hur pengar används och om de lyfter människor ur fattigdom. Kanaliseringen av bistånd till bland annat samfund har ett större värde. De arbetade med bistånd innan Sida fanns. De har långvariga närvaro på plats och de granskas också i Sverige.

Men Sida är inget verkligt föredöme när det gäller antikorruptionsarbetet. I årsrapporten redovisas att myndigheten fick 265 anmälningar förra året om misstänkt korruption. Reaktionen är vanligen att utbetalningarna stoppas. Endast 25 miljoner av skattebetalarnas medel återkrävdes. Hur omfattande korruptionen är kan ingen svara på. Men med tanke på att biståndsmottagarländerna vanligen lider av svåra korruptionsproblem ter sig den summan minst sagt som en droppe i biståndshavet.

I normal myndighetsutövning ingår att polisanmäla misstänkta brott. Att det är problematiskt och dyrt att driva processer i främmande länder är ett dåligt argument för att inte låta rättvisan ha sin gång.

I årsberättelsen redovisas att polisanmälningar ska göras, men antalet redovisas inte. En slutsats är att korruptionsmisstankar inte landar i domstolsväsendet och att även den brottspreventiva signalen därmed blir svag. Signalen till svenska skattebetalare är att biståndsmedel hanteras annorlunda än skattepengar som används inom Sverige.

Tänk om biståndsdebatten grundad i det etiska imperativet om skyldigheten att sträcka ut handen till den behövande kunde handla om detta, och inte om procentmål.

Moderaterna tar nu strid om biståndet som i utgiftsnivå motsvarar försvaret, för partiet passande nog när skandalerna uppmärksammas, och föreslår i enlighet med en rapport från Expertgruppen för biståndsanalys att biståndet ska få en fyraårig utgiftsram ungefär som försvaret och universitetsvärlden. Viktigare än procentmålet är för den som bryr sig om den nödlidande faktiskt att biståndet verkligen fungerar.

Annons

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons