SD:s och C:s race mot populism-botten

Åkesson direktciterade centerpartiledaren flera gånger i sitt tal och Lööf ägnade många minuter direktsänd taltid åt att beskriva vilka SD är och varför de inte går att samarbeta med.

Det framstår inte som att någon av dem har särskilt höga tankar om sina väljare när de utnyttjar taltiden som de gör.

Den aldrig sinande floskeltombolan gick varm under centerpartiledarens tal. ”Det är mosaiken av människors drömmar, projekt, viljor och kontraster som utgör vårt land. Formar vår liberala demokrati och blåser liv i den. Tar oss framåt som människor och som land.” Som vanligt tydliggjordes att detta inte gäller drömmarna och viljorna hos de över en miljon väljare som röstade på Sverigedemokraterna. Mer än dubbla antalet röster som lades på Centerpartiet.

Enligt officiell utsago är både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna paria när det gäller C:s presumtiva samarbeten. Men medan V helt öppet har långsiktiga mål om att privat ägande ska upphöra finns det inget lika konkret att peka på vad gäller Sverigedemokraternas inflytande.

Lööf vill inte ge inflytande till SD för att de är främlingsfientliga. Men givet den politiska realiteten just nu skulle en regering inte överleva en sekund om de försökte sig på att göra om Sverige till Orbáns Ungern, för att ta ett av de exempel som Lööf ändå angett som troligt utfall av SD:s inflytande.

Samtidigt är det i Lööfs tal svårt att urskilja om det finns nyansskillnader att ta fasta på. När hon flera gånger upprepar att SD inte får ges något ”avgörande” inflytande, är det ok med mindre avgörande influens eller är minsta lilla inflytande från Sveriges tredje största parti en dödsdom för Sverige så som vi känner det? Inga svar gavs i årets Almedalstal.

Jimmie Åkessons (SD) tal erbjöd inte heller mycket nytt. Stridsrop mot den ”vänsterliberala pyttipannan” vävdes in med den fortsatt värmande offerkoftan. Centerpartiets retorik ställs mot åsikter hos gemene man. Nog går det att kalla för populism, men inte i mindre omfattning än Centerpartiets oppurtunism. Två partier som lever av att hata varandra.

De båda partierna tycks ändå förenas i att vara aspiranter på att utgöra Socialdemokraterna 2.0. Efter alla rundor med regeringsalternativ står det klart att Stefan Löfven (S) är en mer representativ statsminister för Centerpartiet än Ulf Kristersson (M), alltmedan Sverigedemokraterna fortsätter att plocka Socialdemokraternas gamla väljargrupper.

Socialdemokraterna meddelade igår att Stefan Löfven ställer in sitt Almedalstal. ”Givet det politiska läget” enligt pressekreteraren. Detta trots att ribban av både SD och C lagts väldigt lågt på vilka besked som behöver ges i ett Almedalstal. Man behöver inte prata om konkret sakpolitik, man kan med fördel antingen lägga fokus på vad man tror att andra partier vill genomföra eller bara summera vad andra partiledare sagt om ens egna parti.

Race:et i populism-tävlingen fortsätter.