Sätt stopp för misstroendeinflationen

Det gäller regeringens hantering av mellanlagret av kärnavfallet i Oskarshamn som blivit ett sorgligt kapitel denna höst. Kritiken mot regeringens senfärdighet kommer inte bara från oppositionen. Oskarshamns socialdemokratiska kommunalråd Andreas Erlandsson krävde mer eller mindre tidigare miljöminister Per Bolunds avgång och s-riksdagsledamoten Laila Naraghi talade om en misstroendeomröstning mot Bolund.

Efter MP:s exit är det istället mot miljöminister Annika Strandhäll som hotet riktas, redan några dagar efter det att hon tillträtt på sin post. Nyamko Sabuni är rimligen medveten om att någon fällning av Strandhäll inte kommer att ske. Misstroendet handlar istället om att visa handlingskraft i en fråga som är känslig i Socialdemokraterna och där en omröstning rimligen skulle resultera i att Centern- som varit hårda i sin kritik mot regeringen i frågan- slutligen skulle rädda Strandhäll kvar i regeringen.

I syfte att peka på svagheter i Magdalena Anderssons persongalleri behöver just nu oppositionen inte göra särskilt mycket. De senaste dagarna framstår som en Golgatavandring för statsministern med statsråd som är okunniga om sina områden (kulturministern) inte kan betala räkningar eller umgås i kretsar där en Sydstadsflagga på väggen inte får någon att höja på ögonbrynen.

Utifrån ett principiellt perspektiv ter sig en misstroendeomröstning om Strandhäll dessutom tveksam. Att den tidigare regeringen inte värnat kontraktet mellan kommuner (läs Oskarshamn) och staten när det gäller avfallet är en synd som inte den nya ministern Strandhäll kan lastas för.

Det tycks också ha gått inflation i misstroendeomröstningar. När grundlagen skrevs var tanken att de skulle få karaktären av en ”yttersta garanti för parlamentarismen”. Under den rödgröna regeringen har oppositionen använt misstroendehotet för att stoppa skattehöjningar. Det används som juristen Fredrik Sterzel påpekat som ett allmänt påtryckningsmedel av oppositionen.

I de enskilda fallen kan det förstås. Den S-ledda regeringen har haft svårt att acceptera hur det parlamentariska landskapet omformats Att riksdagen fattat beslut om tillkännagivanden har setts som ett problem, liksom att ledamöter ställer alltfler frågor till ministrarna. Att regeringen är svag kan inte riksdagen lastas för.

De borgerliga partierna har vid en valseger att söka reparera den allt mer sköra relationen mellan regering och riksdag.

Ett löfte om fler parlamentariska utredningar kan vara en sådan åtgärd för att skapa majoriteter i riksdagen. Att i detta läge bidra till en misstroendeinflation riskerar att ytterligare försämra klimatet i riksdagen. Socialdemokraterna lär vid en valförlust svara med samma mynt och motivera med att praxis har förändrats.

Om regeringen är oförmögen till att visa uppå någon statskonst kan väl de borgerliga partierna istället ägna sig åt det.

Låt Luciatåget istället förknippas med glädje och ljus också i riksdagen den 13 december.