Sänk ölskatten i stället
Det har blivit ett väldigt vevande om gårdsförsäljning på sistone. På de apologeter som förespråkar reformen kan det nästan låta som att det i sig skulle vara landsbygdens räddning, eller att uppluckring av systembolaget skulle vara en stor frihetsfråga. Men även om det skulle vara gemytligt att kunna svänga förbi en lokal alkoholproducent och köpa med sig en flaska vin eller några öl är frågan betydligt mer komplex än vad många låter påskina.
Näringsminister Ebba Busch (KD) påstår entusiastiskt att ”Det är klart att det ska bli gårdsförsäljning!” som vore det en självklarhet. Trots att frågan inte ligger på hennes bord, utan socialministerns – det vill säga hennes partikamrat, Jacob Forssmed.
Sådana förhastade uttalanden sätter regeringen i en svår sits. Det skapar förväntningar på att reformen faktiskt kommer att kunna genomföras. Samtidigt är det redan bekant att saken är mer komplicerad. Tung kritik har förts fram om att ett införande av gårdsförsäljning i enlighet med den av den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatta utredningens förslag inte kommer att stå sig i EU-domstolen, och att gå fram med lagförslag som man egentligen inte kan tro på vore oansvarigt. Och att gårdsförsäljning ska genomföras utlovades inte heller vare sig i Tidöavtalet eller i regeringsförklaringen.
Även om reformen skulle kunna genomföras kommer kraven på tillhörande föreläsningar och kommunala tillstånd att leda till dels krävande byråkrati med granskningar, och dels gråzonsproblematik – skulle det till exempel räcka att bryggeriet spelar upp ett föredrag på en skärm eller i ett högtalarsystem i lokalen medan kunderna promenerar omkring och botaniserar?
”Av alla EU:s medlemsländer är det bara två stater som valt att inte använda sig av denna möjlighet: Spanien och Sverige.”
Ett sympatiskt skäl som talar för gårdsförsäljning är att det skulle kunna gynna de många småbryggerier som vuxit fram de senaste åren. Men politiken behöver inte gå den svåra vägen med gårdsförsäljning med alla de risker och byråkratiska svårigheter det innebär för att ge mikrobryggerierna bättre villkor. Som föreningen Sveriges oberoende bryggerier påpekat i en rapport finns det en mycket enkel åtgärd som skulle kunna genomföras snabbt och utan att stöta på patrull i EU: sänka skatten på öl från småbryggerier.
Enligt EU:s direktiv för alkoholskatt får medlemsstaterna ta ut lägre skatt för öl producerad av små självständiga bryggerier. Detta under en del villkor, som att företagen i fråga inte producerar mer än 20 miljoner liter per år. Liknande lösningar finns också i flera länder utanför EU. Av alla EU:s medlemsländer är det bara två stater som valt att inte använda sig av denna möjlighet: Spanien och Sverige.
Med tanke på att mikrobryggeriernas öler även med en sådan skattedifferentiering fortsatt skulle höra till en dyrare prisklass torde en sådan reform inte heller innebära att det ger upphov till en konsumtionsökning av det slag att det innebär en folkhälsorisk.
I stället för att stirra sig blind på den käpphäst som den långt utdragna frågan om gårdsförsäljning blivit vore det således värt att regeringen gör som resten av Europa och sänker skatten för de småskaliga ölproducenterna.
