Samhället behöver värna mötesfriheten
Så inträffade då det som många fruktat och varnat för. Ett politiskt möte utsätts för ett politiskt motiverat våldsangrepp av motståndare – i Sverige. Om tidigare sabotage av politiska möten den senaste tiden främst drabbat representanter för den borgerliga regeringen, så var det nu ett antifascistiskt möte anordnat av Vänsterpartiet och Miljöpartiet som utsattes. Av allt att döma är det högerextremister som ligger bakom det hela.
Det nu inträffade angreppet är av en annan allvarlighetsgrad. Sabotage är illa nog, men nu talar vi om en ren och skär attack. Det finns en artskillnad dem emellan. Flera maskerade gärningsmän tog sig in i lokalen i Gubbängen i Stockholm där föredraget hölls, kastade rökbomber, sprejade närvarande personer i ansiktet med färg, och slog flera slag mot talaren.
Detta är ytterligare ett led i den affektiva polariseringens onda spiral. Det börjar med att man ser sin politiska meningsmotståndare som en fiende, i stället för en medborgare som bara har en annan åsikt och åskådning. Därefter infinner sig den hårda retoriken, som kan urarta än mer till verbala angrepp och mobbing. Sedan aktioner i stil med dem som regeringen utsatts för. Därefter våldsdåd som det nu inträffade. Slutligen är steget inte långt till stegrande våldsanvändning – sådant som i längden kan leda till terrorbrott eller politiska mord.
”Sabotörerna och våldsverkarna får inte tysta det demokratiska samtalet.”
Det är inte alarmism att varna för en sådan utveckling. Vi har i Sverige, Norden och i övriga världen sett många exempel på politiskt våld och terrorism under årens lopp.
Som svar på attacken har riksdagspartierna visat ett nödvändig, enad front. Alla ska ha möjlighet att fritt kunna utöva sina demokratiska rättigheter, utan fara för liv och lem. Man kan vara oense om mycket, men att bemöta en meningsmotståndare med våld är oacceptabelt.
En sådan solidaritet hade varit önskvärd även tidigare, när regeringsföreträdare fått sina möten saboterade av aktivister. Även i sådana sammanhang kan radikaliseringen tids nog urarta i våldsbruk.
Samhället behöver värna mötesfriheten. Om denna demokratiska frihet i vissa länder hotas av auktoritära styren, så är det i stället radikaliserade grupperingar som utgör hotet i Sverige. De behöver avvärjas. Sabotörerna och våldsverkarna får inte tysta det demokratiska samtalet.
