Säkrare med begränsade zoner
Efter många års debatt om visitationszoner kunde så till slut den borgerliga regeringen presentera ett förslag i frågan under torsdagen, nu under namnet säkerhetszoner. Ett namnbyte som förefaller rimligt med tanke på att förslaget inte bara täcker kroppsvisitering – även om man kan ana att namnbytet också sker i samband med att det tidigare etablerade ordet har blivit negativt laddat.
Modellen införs efter inspiration från Danmark, där visitationszoner bland annat har lett till fler beslag av vapen. Även om det alltså finns viss demonstrerad effekt är det samtidigt svårt att säkert fastslå metodens nytta som brottsförebyggande insats – någon utvärdering har aldrig gjorts. Därtill finns risken, som bland annat kriminologen Manne Gerell lyft, att lokalbefolkningens förtroende för polisen kan minska om visiteringarna tillämpas för brett – kort sagt, om icke-kriminella visiteras i jakten på gängmedlemmarna.
Samtidigt finns det ett behov av nya verktyg mot gängen om det man gjort tidigare, om än bra i sig, inte räcker. Även om flera poliser undrat vad nyttan i praktiken kommer bli med visitationszoner så yttrade sig Polisförbundet – som tidigare varit kritisk till tanken – överlag positivt när regeringens utredare presenterade sitt förslag i december. Även Polismyndigheten och Brottsförebyggande rådet (Brå) har välkomnat reformen.
Det har tidigare framförts kritik ur ett rättssäkerhetsperspektiv, och det nu lagda förslaget innehåller punkter för att värna rättssäkerheten. Bland annat krav på att alla ingripanden ska dokumenteras. Det innebär att man i efterhand kommer kunna gå tillbaka och se om visiteringen var sakligt grundad. En sådan möjlighet till insyn blir viktig för att möjliggöra kontroll, eller för den delen för att kunna utföra utvärderingar framöver. Det senare något som regeringen också explicit fastslår ska ske.
”Det nu lagda förslaget innehåller punkter för att värna rättssäkerheten.”
Verktyget som innebär att personer och deras fordon får visiteras av polisen utan konkret brottsmisstanke, för att få tag på vapen och sprängmedel, kommer också med tydliga begränsningar. Det kommer röra sig om tillfälliga säkerhetszoner, två veckor i taget, i ett begränsat område – och bara om det finns en påtaglig risk för skjutning eller sprängning. Dessutom måste varje visitering ske på sakliga grunder. Ja och polisen måste också informera allmänheten om att en visitationszon upprättas.
Jämför detta väldefinierade och begränsade ingrepp med Socialdemokraternas betydligt mer långtgående förslag om att större möjligheter till visitering i hela landet.
Andra kritiker av regeringens förslag har hakat upp sig på att polisen ska kunna ta hänsyn till gängmedlemmarnas klädsel när de väljer vem de ska visitera. Illvilliga tolkningar gör det rentav gällande att det skulle handla om rasism – trots att det tydligt framgått att det kommer vara förbjudet med etnisk profilering.
Om gängen följer specifika närmast uniformsliknande klädkoder är det rimligt att poliser bör kunna ha det i åtanke om det är relevant i sammanhanget. Även Socialdemokraterna har fört fram liknande tankar, att polisen ska kunna utgå från gängrelaterade attribut.
Frågan om visitationszoner har blivit något av en symbolfråga i Sverige, kopplad till den större debatten om hur man på bästa sätt ska råda bot på situationen med de kriminella gängen och deras gängkrig. En fråga som det också har gått prestige i från alla håll, till den grad att man antingen överskattar dess betydelse eller överdriver dess risker. Sanningen att säga lär det vare sig bli en universallösning mot gängen, men inte heller är det ett första steg mot en rasprofilerande polisstat.
