Nyamko Sabunis (L) utspel på Järvaveckan om föräldraförsäkringen är just något av en drastisk åtgärd, framkrystad för att hantera den svåra situation partiet befinner sig i just nu i opinionen med flyende väljare och ett splittrat parti som slits mellan vänster- och högerliberaler.

Men när det kommer till rimligheten i själva sakförslaget lämnas mycket att önska.

I korthet vill partiet öronmärka föräldraförsäkringen på grundnivån. Det vill säga, de 250 kronor per dag i upp till 240 dagar vardera som ges även till föräldrar som inte har arbetat innan barnet är fött.

En förälder har i dag möjligheten att överlåta upp till 180 av sina dagar till den andre föräldern. I relationer där den ena parten jobbar och den andra är arbetslös är det en god ordning som ger dem en mycket betydelsefull möjlighet att planera sina liv utifrån vad som är bäst för familjen. Den hjälper familjen överleva den ekonomiskt belastade vardagen som ofta uppstår vid uppfostring av barn.

Liberalernas förslag skulle dock leda till att den arbetande föräldern helt sonika tvingas vara hemma i jämställdhetens namn – vilket skulle kunna leda till svåra ekonomiska konsekvenser för familjer som redan har det tufft.

Till detta kan läggas att idén som sådan, att staten ska lägga sig i familjens val om dess egna inre liv, är principiellt fel – och föga liberal.

Förmodligen är tanken att på detta sätta tilltala båda falangerna inom partiets skara av sympatisörer. Både de som önskar ”hårdare tag” på integrationsområdet – Sverigedemokraterna lade för inte så länge sedan ett inte helt orelaterat förslag om att avskaffa flerbarnstillägget, som en integrationsåtgärd; Liberalerna nöjer sig med att vilja utreda en reform av detsamma – liksom de socialliberaler som brinner för jämställdhet mellan könen.

Uppenbarligen finns även en förhoppning om att ett visst segment av S-väljare ska tilltalas av förslaget och lockas över till den socialliberala fållan, besvikna över att Socialdemokraterna inte driver frågan i nuläget – inte särskilt förvånande, då ungefär åttio procent av befolkningen är emot kvotering på detta område.

I andemening kan förslaget också sägas gå emot det nej till fler lagstadgade pappamånader som partiet beslutade om 2017.

Att det även finns en genuin vilja att hjälpa invandrarfamiljer till integration ska i och för sig inte ifrågasättas. Men i detta fall är det samtidigt frågan om en idé som riskerar stjälpa mer än hjälpa.

Men framförallt visar det på den desperation som just nu går genom de liberala leden.