Annons

Så ofri är den svenska kulturen

Landets kulturutövare anpassar sina verk efter de politiska signalerna, visar en ny omfattande undersökning. Principen om armlängds avstånd är en chimär.
Ledare • Publicerad 11 juni 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Kulturminister Amanda Lind (MP) kritiserar andra för att bryta mot principen om ”armlängds avstånd”, men den statliga kulturpolitiken får nu också mycket hård kritik för att inskränka kulturens frihet.
Kulturminister Amanda Lind (MP) kritiserar andra för att bryta mot principen om ”armlängds avstånd”, men den statliga kulturpolitiken får nu också mycket hård kritik för att inskränka kulturens frihet.Foto: Pontus Lundahl/TT

Det kan tyckas finnas en skillnad mellan när exempelvis radikala högerpopulister vill använda den statliga kulturpolitiken för att styra över innehållet för att stärka nationella värderingar medan röda och gröna kulturpolitiker med normkritik synliggöra underrepresenterade grupper. Den förra politiken är blind för minoriteter. Den senare stärker utsatta.

Men långtgående politisk styrning är inte bättre för att den premierar grupper som någon har bestämt ska vara utsatta. Vilken trovärdighet får böcker, målningar eller scenkonst när offentligt kulturstöd tyst villkoras med att hbtq-perspektiv ska inkluderas eller att Agenda 2030-dimensionen ska vara med? Budskap som inte är äkta utan politiskt framtvingat kallas vanligen för propaganda. Konstnären som tvingas att producera verk i samklang med maktens signaler kan inte kallas fria skapare.

”I den politiska debatten är principen om 'armlängds avstånd' mellan politik och kultur högtidsord.”
Annons

I den politiska debatten är principen om ”armlängds avstånd” mellan politik och kultur högtidsord. Det används framför allt i dag som ett slagträ mot populism och nationalism. Men det blir allt mer innehållslöst. När Myndigheten för kulturpolitiska utvärderingar på torsdagens publicerade sin länge emotsedda studie ”Så fri är kulturen” visar det sig att hälften av av kulturutövarna som sökt offentligt stöd anpassat sitt verk eller produktions innehåll efter bidragsreglerna. Som mest - eller värst - är det när det gäller stöd från Filminstitutet som gjort sig ökänt för en långtgående yttrandestyrning, könskvotering och maktanalys.

Utredningen slår tydligt fast att det ”äger rum en kulturpolitisk styrning som påverkar, eller riskerar att påverka, den konstnärliga friheten på ett negativt sätt.” Och som exempel nämns just jämställdhets-, hbtq-, mångfalds- och interkulturellt perspektiv liksom även Agenda 2030-perspektiv.

Regeringen kan inte skylla på myndigheter eller stiftelser som symboliserar ”armlängds avstånd” eftersom dessa i budgetar och regleringsbrev fått uppdrag att verka i denna riktning.

Intressant nog har också rikspolitiker - läs kulturministern - sett flisan i andras ögon men inte bjälken i sitt egna. Kulturminister Amanda Lind (MP) har återkommande pekat ut SD-kommuner som kulturstyrande. De bör kritiseras är rätt, men problematiken ligger inte på den lokala nivån även om som utredningen pekar på inställningen till ”armlängds avstånd” är tvetydig i den kommunala och regionala organisationen.

Men kommuner är självstyrande och svarar inför sina medlemmar. Att kommunpolitiker i en kulturnämnd deltar i beslut kan inte undvikas och det är bättre att kommuner har en sådan nämnd än att den slås samman med idrotten.

I viss mån har principen om armlängds avstånd alltid varit en dimridå. Socialdemokratins vänsterflygel som varit aktiv intern har sett kulturdepartementet som ett ideologiskt fora, medan partiets mittfåra värnade folkrörelser. Men med vår tids maktanalys och normkritik och vurmande för alternativa kulturformer har det skett en en ökad yttrandestyrning motiverad i termer av att underordnade gruppers berättelser ska stöttas.

Och är det viktigt att påpeka. Det är naturligtvis regeringen som givit myndigheten i uppdrag att genomföra utredningen.

Men idén initierades inte av regeringen - utan det var Kulturanalys självt som väckte frågan om den stärkta politiska styrningen.

Nästa gång någon talar om armlängds avstånd är det dags att vifta med Kulturanalys flerhundrasidiga sammanställning.

Annons

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons