Så dags att tänka på ekonomin nu

Dessvärre stämmer det inte. Folkhälsomyndigheten väger in mycket i sina beslut, men inte hur de påverkar konsumtion eller arbetsmarknad. Regeringen har inte heller gjort några ekonomiska överväganden inför införandet av restriktioner.

I en intervju i början av juni dementerade finansminister Magdalena Andersson kategoriskt att regeringen skulle ha avstått från nedstängning för att skydda ekonomin. ”Vi har inte tagit ekonomiska överväganden i beaktande när vi bestämt den svenska strategin”, sa hon då.

Att Sverige enligt EU-kommissionen är ett av de länder som kommer att återhämta sig från krisen snabbast är mer en tillfällighet än resultatet av en plan.

Det är egentligen först nu som man börjar tänka ekonomiskt. Konjunkturinstitutet har nyligen fått i uppdrag att göra en bedömning av vilka ekonomiska konsekvenser smittspridningen och åtgärderna för att bromsa den har fått, både för de offentliga finanserna och för ekonomin i stort.

Den första delen av uppdraget ska dock inte redovisas förrän i oktober.

Det kommer då att ha gått ett halvår sedan ekonomer i Norge redovisade sin första studie av samma sak. Tidigt skapade den norska regeringen en expertgrupp, bland annat med personer från finansdepartementet, som skulle analysera samhällsekonomiska effekter. Det tidiga initiativet gjorde att ekonomiska avvägningar kunde finnas med som underlag när man skulle besluta om att ändra åtgärder.

Med den typen av systematiskt tänkande kunde man ställa den väntade effekten av åtgärder mot kostnaden för att införa och upprätthålla dem.

När det gällde skolor och förskolor kom ekonomerna fram till en kostnad på 80 miljarder norska kronor om de skulle hållas stängda fram till sommaren. Kostnaderna uppstod dels genom att barnen lärde sig mindre, dels genom att föräldrarnas produktivitet i arbetslivet sjönk. ”Kanske något att ta efter här i Sverige”, skrev ekonomiprofessorn och tidigare statssekreteraren Karolina Ekholm om expertgruppen redan i april. Så skedde inte.

I Sverige tycks öppethållandet av förskolor och grundskolor mer ha varit en ekonomisk lyckoträff. Föräldrarna kunde fortsätta gå till arbetet, med positiva effekter både för företagen och för familjernas ekonomi.

Men samtidigt stängdes gymnasier och undervisningen i svenska för invandrare utan någon tydlig bild alls av vad det skulle kosta i form av exempelvis framtida utslagning från arbetsmarknaden jämfört med vad åtgärden skulle ge i form av minskad smittspridning.

Att tänka ekonomiskt innebär inte att ställa människoliv mot pengar. Det finns inga pengar att tjäna på en smittspridning som löper amok

Däremot innebär ekonomiskt tänkande att även i en kris minnas att resurserna är begränsade, och att åtgärder vars effekt inte står i proportion till kostnaden är ännu svårare att rättfärdiga under en storskalig samhällspåfrestning. Det kan bara beklagas att detta perspektiv glömdes bort när det hade varit som mest relevant.