S spär på politiseringen av KU

Den allvarliga stämningen kontrasterade mot både situationens inramning och affärens förhistoria, vilket sammantaget gav det hela ett löjets skimmer. Med stora vita bokstäver mot en röd bakgrund stod det skrivet ett ensamt och övertydligt ”ARCHER”, som för att säkerställa att ingen skulle kunna missförstå vad det handlade om.

Eller rättare sagt, vad Socialdemokraterna vill påskina att det handlar om. Den minnesgode kommer ju ihåg att den socialdemokratiska regeringen för sin del så sent som i somras tog exakt samma icke-beslut.

Då ansåg Socialdemokraterna att den borgerliga oppositionen larvade sig med sina krav på att skicka Archer till Ukraina. Nu beter man sig själv likadant.

Regeringspartierna har förvisso satt sig själva i denna båt. Man gick under sommaren ut med hårda krav på att den då socialdemokratiska regeringen måste lyssna på Ukrainas önskan och skicka Archer. Att så inte skedde kallade nuvarande statsminister Ulf Kristersson (M) för ”ynkligt och svagt”. Det hette till och med att ”en ny regering kommer att fatta det beslutet.”

Att bistå Ukraina med Archer är lättare sagt än gjort. Att bara ge Ukraina något enstaka exemplar bör knappast ha varit aktuellt; för att få någon större effekt och för att kunna klara av eventuella förluster i strid torde det snarare ha behövts ett flertal. Men därmed skulle Sveriges egen förmåga i ett känsligt läge försvagas.

Till saken hör dessutom att ukrainsk personal skulle behöva utbildas i hur systemet används. Lägg till sådant som underhållsbehov och reparation av trasiga pjäser och det hela blir än mer komplicerat.

Detta har rimligen tidigare försvarsministern Peter Hultqvist (S) redan koll på. Hans ena anförda skäl till varför man väljer att KU-anmäla statsministern – att granska varför regeringen ej skickar Archer till Ukraina – framstår alltså som ett spel för gallerierna.

Det här inte första gången Socialdemokraterna väljer att använda konstitutionsutskottet för att bedriva opposition. Detta är andra gången på bara tre dagar. Under onsdagen KU-anmälde man finansminister Elisabeth Svantesson (M) på grund av en budgetfråga, och tidigare under hösten KU-anmälde man skolministern Lotta Edholm (L) två gånger.

Ett förfarande som går tvärs emot beskedet från Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Lena Hallengren, som i oktober lovade att partiet ska vara återhållsamt med KU-anmälningar. Detta som ett led i Socialdemokraternas uttalade ambition att vara ett seriöst oppositionsparti efter en mandatperiod där det gått inflation i KU-anmälningar. Ett löfte partiet redan har svårt att leva upp till.

Under Andreas Norléns (M) och Björn von Sydows (S) ledning av konstitutionsutskottet bidrog både Moderaterna och Socialdemokraterna till att utskottet kunde fungera som den respektabla institution det är tänkt att vara, i stället för en ”politisk lekstuga”. Men när Socialdemokraterna nu väljer att spinna vidare på den gångna mandatperiodens karusell av överutnyttjande av KU-anmälningar så sker en ”juridifiering” där politisk debatt ersätts av KU-granskningar, med risken att KU politiseras och tappar i respekt.

Så mycket för Magdalena Anderssons (S) om att Socialdemokraterna ska vara en konstruktiv opposition.