S&M i politiken
När Region Kronoberg bytte politiskt styre till en koalition mellan Socialdemokraterna och Moderaterna var det mest en bekräftelse på en utveckling som snarast accelererat efter det senaste valet. I kommuner som Oskarshamn och Mörbylånga var det redan verklighet.
Lite originellt var det möjligen att höra från Moderaterna att de med vice ordförande i denna koalition skulle få igenom mer av det egna partiets politik än när de hade ordförandeposten i ett borgerligt styre.
Trenden är dock tydlig. Efter valet 2022 styrs var femte kommun av S&M gemensamt, före valet var det var tionde. Och fler tillkommer efter hand. De gamla motpolerna tar varandra i hand.
Kanske är det inte så konstigt. Socialdemokraterna och Moderaterna är de två stora, ”samhällsbärande” partierna med heltäckande program och muskler nog att besätta alla poster. De styr ofta med en god portion rationalitet och sakpolitiska övervägande till sina i och för sig tydliga ideologier.
Dessa egenskaper gör dem till konkurrenter och de tydligaste alternativen för väljarna. Men viljan att hantera verkliga samhällsproblem gör att de ibland hamnar på samma sakpolitiska linje, och då kan det hända saker på allvar utan att störas av mer populistiska småpartier. Det finns ofta ett underförstått samförstånd om det behöver göras mellan de två stora partierna.
Ett tidigt exempel på en S&M-ledning var det skånska Kävlinge, där Socialdemokraterna och Moderaterna enade sig mot alla andra om att skatten inte borde höjas. Och därmed lades grunden till Kävlinge som lågskattekommun. Där hade också S och M svetsas samman av försvaret av kärnkraftverket i Barsebäck.
”Precis som S&M är bäst på att styra är de också bra på opposition. Styr ett bör det andra finnas som alternativ.”
De breda koalitionerna hänger ofta samman med någon sorts kris som kräver kraftfulla beslut. Men gynnas förstås också av Sverigedemokraternas tillväxt: Det är svårt att bilda en traditionell majoritet.
Troligtvis kommer vi de närmaste mandatperioderna att se ytterligare en ökning, även om säkert en del av dagens stora koalitioner kommer att bytas ut mot mer traditionella lösningar. Det som möjligen kan störa utvecklingen är om styrkeförhållandet mellan Moderaterna och Socialdemokraterna ändras mycket.
Är detta en modell för regeringsbildande också? Sannolikheten är där mindre. Exempel finns från andra europeiska länder, men den enda samlingsregering vi haft var under andra världskriget. Det ska alltså normalt sett vara synnerligen krisbetonade eller farliga tider för att det ska bli rimligt.
Eller kanske bara om det blir lika svårt att bilda regering som de senaste omgångarna. Om alternativet är ett extraval som ingen vill ha så kanske.
Lösningen kan inte rekommenderas. Precis som S&M är bäst på att styra är de också bra på opposition. Styr ett bör det andra finnas som alternativ.
