Rotavdraget är inte svartvitt
Det brukade sägas att svensken tänker blått, röstar rött, och jobbar svart. Men den sistnämnda punkten har steg för steg också kommit att förändras. 2009 låg Sverige på femte plats i Europa över andelen av befolkningen som någon gång jobbat svart; något som berövat staten på mångmiljardbelopp i skatteintäkter varje år. Även om svartjobb är ett ihållande problem har samtidigt allmänhetens syn på fenomenet blivit alltmer negativ. Bara några procent av befolkningen tycker egentligen att det är ok.
Den historiska bakgrunden är viktig att ha med sig vid en bedömningen av en reform som rot-avdraget. Den kom till 2009 under den borgerliga alliansregeringen för att göra svarta jobb till vita och därmed även öka skatteintäkterna till staten. Som Riksrevisionen konstaterar i sin nya granskning så var det en reform som lyckades uppnå sitt syfte: ”rotavdraget har haft en relativt stor betydelse för att minska hushållens efterfrågan på svarta hantverkartjänster.”
Men bilden är inte heller fullt så enkel. Riksrevisionen lägger till att svarta jobb nu ökar framförallt inom byggbranschen. Och notan för staten är dessutom stor med en nettokostnad på åtta miljarder årligen.
”Liksom i fråga om friskolereformen finns här också anledning till viss nyansering.”
För att vårda reformen och komma till rätta med både de dyra kostnaderna och den ökande mängden svartjobb finns det skäl för den borgerliga regeringen att förhålla sig pragmatiskt. Riksrevisionens rekommendation är inte att avskaffa reformen – den har trots allt sin betydelse – men att sänka avdraget per person och år. Därtill att försöka råda bot på svartjobben med andra metoder. En rimlig väg framåt. Riksrevisionen själv förespråkar till exempel ökade möjligheter för myndigheter att samverka och genomföra kontroller.
Liksom i fråga om den tidigare rödgröna regeringens misslyckade elskattesänkning för serverhallar blir det tydligt att frågan om skattesänkningar är svårare än vad politiker ofta vill kännas vid. Det är inte bara att sänka en skatt rakt upp och ned och tro att allt blir bra. En hållning som lätt blir ganska naiv. Man behöver noga tänka igenom reformer och analysera vad de olika följdeffekterna kan bli, inte bara de positiva utan även de negativa.
Det gäller för den delen all politik. Bara för att man har en positiv grundsyn på, säg, invandring betyder det inte att en alltför oreglerad migrationspolitik är hanterlig. Även om man på ett principiellt plan vill se lägre skattenivåer betyder det inte alla skattesänkningar är de rätta. Denna konst att orka göra de svåra analyserna av reformers långsiktiga effekter – och modet att vara pragmatisk – är något svenska politiker av alla färger behöver bli bättre på att behärska.
Jobb kan vara svarta eller vita. Men verkligheten är inte alltid svartvit. En reform som rotavdraget har sina positiva sidor, men den dras uppenbarligen också med problem och baksidor som regeringen skulle göra klokt i att ta på allvar. För borgerligheten har rotavdraget varit en kär reform, och det inte utan anledning. Men liksom i fråga om friskolereformen finns här också anledning till viss nyansering. Borgerligheten bör svälja stoltheten. Att se sanningen i vitögat och våga vidta korrigerande åtgärder, och leta efter alternativa lösningar, kan vara nog så viktigt på detta politikområde som på andra där det har skett en omsvängning.
