Regeringsreformer på skakig grund
Riksrevisionens senaste granskning, som talande nog bär namnet ”På skakig grund – regeringsunderlag inför stora reformer” , ger en skrämmande inblick i hur regeringens reformer rafsas ihop och hafsas igenom i riksdagen.
Det är 25 kostnadsdrivande reformer under de senaste dryga två decennierna som granskats. Resultatet är såväl skrämmande som nedslående. De omedelbara åtgärder Riksrevisionen föreslår borde naturligtvis redan vara grundmurade och orubbliga självklarheter: att säkerställa att reformernas förväntade effekter, mål och kostnader redovisas tydligt samt att det finns en rutin för att utvärdera dem.
Den generella, och dystra, slutsatsen Riksrevisionen drar är att regeringens reformförslag alltför sällan uppfyller det krav man kan ställa för att underlaget ska kunna anses välgrundat och väl analyserat. Syrligt konstaterar även myndigheten att regeringen har skrivit av utredningen ”Analyser och utvärderingar för effektiv styrning” (SOU 2018:79), som kom fram till samma slutsatser, och lämnat densamma utan åtgärd.
Reformerna som nu granskats är bland andra nyanlända invandrares etablering på arbetsmarknaden, stödet till kommunerna för ökat bostadsbyggande samt kemikalieskatten. Riksrevisionen hänvisar även till en annan av sina granskningar, som studerade 26 migrationspolitiska beslut från år 2017. Den granskningen visade också att ett fåtal beslutsunderlag motsvarade det krav man kan ställa, brister som sedan speglades i propositionerna till riksdagen.
”Reglerna i Regeringskansliets styrdokument Propositionshandboken har mer och mer satts ur spel i en tid då alltmer ska gå snabbt och plakatpolitik är effektivare på Twitter.”
Regeringar tycks således prioritera ett snabbt införande av reformer framför ett genomarbetat beslutsunderlag. Och ingen uppstramning och återgång till den ordning som reformprocessen ska ha och respekt för de långa ledtiderna tycks ha skett, det står klart genom den nya granskningsrapporten.
Av 19 granskade reformer vad gäller kostnadsberäkningen avviker exempelvis 15, ingen av de 25 har analyserat reformens påverkan på andra offentliga system eller samhällsområden, ingen innehåller kontrafaktiska scenarier. I mer än hälften av de 25 undersökta reformerna uppvisas brister vad gäller beskrivningen av vilka problem som ska åtgärdas, vilka effekter som ska uppnås och vilka konsekvenser reformen får.
Riksrevisionens granskning frilägger hur en erosion av de grundläggande politiska processerna har skett. Reglerna i Regeringskansliets styrdokument Propositionshandboken har mer och mer satts ur spel i en tid då alltmer ska gå snabbt och plakatpolitik är effektivare på Twitter.
Granskningen borde vara en alarmklocka för riksdagens ledamöter. Oavsett partitillhörighet har de ansvar för att ställa högre krav på de beslutsunderlag de har att tillgå. Det är till syvende och sist en fråga om hur medborgarnas pengar används, som det är nu duger det inte.
