Rättsstatens försvarare finns till höger

Folkstyrelsen är översättningen av det grekiska ordet demokrati där demos står för folk och kratos för styre. Det demokratiska statsskicket åtnjuter således ett grundlagsskydd i Sverige.

Men i valrörelsens slutskede fortsätter en av de stora debatterna som präglat hela den gångna mandatperioden. Centern föreslår i en rapport att det förs in i regeringsformen att det ”demokratiska styrelseskicket inte får upphävas”. Det är ju andan i den svenska regeringsformen som alltså talar om den ”svenska folkstyrelsen”.

Grundlagsdebatten är både välkommen och bortkommen. Välkommen därför att den egentliga borgerligheten länge varit tämligen ensam om att driva de frågor som ligger i begreppet liberal demokrati; det vill säga maktdelning och medborgerliga rättigheter.

Moderaterna har i sitt dna omsorgen om rättsstaten och betonar vikten av en begränsad statsmakt. Liberalernas utgångspunkt är den fria individen. Kristdemokraterna inspirerades tidigt av den europeiska rättstraditionen på kontinenten där naturrättsligt tänkande - att det finns naturliga rättigheter - väger tungt.

Förslag som att stärka domstolars självständighet eller Lagrådets granskning av regeringsförslag ur grundlagsvinkel bottnar således i en djup ideologisk för att inte säga rättsfilosofisk övertygelse.

I grundlagsdebatten har Socialdemokraterna - i alla år- varit tämligen frånvarande och samtidigt kritiska till förändringar. Att partiet i dag understryker i varje fall i ord betydelsen av maktdelning och tydligare självständighet för bland annat public service-bolagen är således ännu en politisk helomvändning.

Den egentliga borgerligheten drev frågorna om liberal demokrati innan begreppet var känt i Sverige - och innan utvecklingen i länder som Polen och Ungern i konstitutionellt hänseende började att gå åt helt fel håll.

Socialdemokraternas hastiga uppvaknande vittnar om lyhördhet, men det baseras mer på viljan att överföra ett ungerskt hot mot demokratin på svensk inrikespolitik än på en omprövning av partiets eget rättsfilosofiska arv.

Centerns perspektiv ter sig liknande. Partier hänvisar att Tyskland har inskrivet i grundlag att statsskicket inte får upphävas. Det ska emellertid ses mot bakgrund av landets mörka historia och att Tyskland är en förbundsrepublik bestående av delstater.

Just nu används tyvärr också grundlagen som ett slagträ i debatten. Att kräva ett skydd av det ena eller det andra i grundlagen är ett verktyg för att visa på den egna demokratiska ”anständigheten”. Det ställs krav från socialdemokrater och vänster på skydd av public service, på att offentlig egendom inte ska kunna privatiseras eller på att aborträtten ska grundlagsskyddas. Det sista kravet får inte något mothugg.

Grundlagen har emellertid aldrig varit tänkt att vara så detaljerad. Den var som tidigare M-ledaren Gösta Bohman deklarerade på 1970-talet ”en av världens sämsta”, men med åren har den långsamt reformerats. Yttrandefriheten är redan grundlagsskyddad, över den offentliga egendomen förfogar demokratiskt valda politiker och aborträtten är svår att grundlagsreglera inte minst mot bakgrund av att patienten på det hela taget saknar rättigheter i svensk sjukvård. I den frågan vill dock ingen ifrågasätta en grundlagsreglering eftersom det kan tolkas som att man motsätter sig den svenska abortlagen.

De som har det högsta tonläget i dag om liberal demokrati har samtidigt bidragit minst till maktdelning och självständiga institutioner. Det är som bekant inte alltid den som talar högst som har de bästa argumenten eller för den delen är den ivrigaste försvararens av de centrala värdena.