De fick lyssna till de klassiska sångerna som hör Luciafirandet till. Och till nya inslag som utvecklar och berikar traditionen.

De fick se Kalmar slott och dess vackra omgivningar.

Så smakade lussekatten och morgonkaffet ännu bättre denna decembermorgon.

För många blev tv-sändningen från Kalmar eller kanske radions utsändning från Nacka det enda Luciafirandet. Från några håll i landet rapporteras om inställda Luciatåg och svårigheter att få unga att gå i tågen. I Kalmar räddades traditionen i sista stund efter uppmärksamhet i Barometern vilket särskilt gläder bland annat boenden på äldreboenden som får besök av stadens Lucia.

Stockholmsmedia uppmärksammar också att föräldrar protesterar mot vuxennärvaro i samband med firandet. Barnen påstås må dåligt och stressas av att föräldrar kommer till förskolan för att lyssna till sången. Nu är närhet mellan generationer något som måste uppmuntras och kritiken från den lilla klicken självupptagna föräldrar framstår som ett svepskäl och ska inte överskattas. Däremot borde föräldrar uppmanas att inte filma, det beteendet markerar distansframför närvaro.

Men det ständiga framställandet av traditionen som något arbetsamt och stressframkallande för barn, liksom en kulturkrigsdebatt som återkommer, bidrar till att en tradition som trots allt så många efterfrågar försvagas.

Det är också en felaktig föreställning att exempelvis Luciafirande ligger utanför skolans eller förskolans uppdrag och därför lätt kan strykas för att arbetsdagarna ska bli lite mer bekväma.

Förmedlandet av kulturarvet ingår i läroplanerna och rätt utfört kan sången och musiken användas för att stärka både självkänsla och gruppdynamik.

Även barn behöver de högtider som ger mening och sammanhang i tillvaron, vilket är traditionens syfte. Ännu bättre är om högtiderna kan delas med föräldrar och övrig familj.

Traditioner fungerar som ett sammanhållande kitt i ett allt mer heterogent samhälle. Igenkännandet knyter ihop generationer till en större mänsklighet. En gnutta mystik öppnar för existentiella funderingar.

Men kulturarvet, för att tala om traditionens syskon, har också ett annat mindre omtalat ändamål.

I det senaste numret av Sveriges vackraste tidskrift, Kulturvärden, som utges av Statens fastighetsverk understryker fastighetsdirektören Jan Olov Westerberg, vikten av att värna kulturarvet i allmänhet och det fysiska i form av byggnader, museer och landskap i synnerhet som ett slags motgift mot vår tids populism, postsanningar och påverkansoperationer.

Det fysiska kulturarvet berättar i sig en historia, men det gör också det levande kulturarvet. Ett aktivt förvaltat kulturarv ”försvårar” som Westerberg skriver ”möjligheterna att helt förändra perspektiven”. I detta finns en inneboende stabilitet.

Ett samhälle utan förvaltat kulturarv och gemensamma traditioner blir tomt och dött. Det splittras lätt upp och det framstår också som sårbart. Traditioner och kulturarv fungerar också som skyddsvallar.

Kombinationen Luciafirande och Kalmar slott förenade så den levande traditionen med det fysiska kulturarvet. Och det påminde om traditionens både djup och glädje.Och kanske kan detta firande bidra till att den fallande Luciatrenden faktiskt vänder.