Populismen gör oss alla fattigare
Högerpopulismen i Europa växer just nu och utmanar i flera länder de traditionellt bärande konservativa eller kristdemokratiska partierna. Med ny retorik försöker partierna också framstå som de rätta arvtagarna till konservativa politiker. I Bayern försökte AFD:s politiker åberopa arvet från kristdemokraten Frans-Josef Strauss. I Sverige kallar sig Sverigedemokrater ofta för socialkonservativa för att anknyta till en traditionell borgerlig höger baserad på solidaritetsvärderingar. Och i praktisk politik framstår de politiska skillnaderna ibland mellan partierna, exempelvis inom Tidösamarbetet som mindre tydliga för väljarna.
”I själva verket består mycket stora skillnader mellan den traditionella högern och den högerpopulistiska rörelsen.”
I själva verket består mycket stora skillnader mellan den traditionella högern och den högerpopulistiska rörelsen. Från den radikala förändringsvilja som är populismens dna till det konservativa understrykandet av att politiken inte ska innehålla ”några experiment”. Eller från det liberala och konservativa värnandet av den begränsade staten till populismens tilltro till kontroll och statliga kultursatsningar.
Timbros förlagschef Andreas Johansson Heinö anknyter till en diskussion i bland annat brittiska The Economist när han påpekar att de högerpopulistiska partierna eller som hans säger - nationalkonservativa- partierna rymmer en djup kritisk hållning till den marknadsliberalism som präglar Europas höger. Där finns kritiken mot frihandeln. Där finns viljan att genomföra besparingar i statskassan, fast i stort sett bara när det gäller migration och integration. Där finns också kan det tilläggas ett starkt intressegruppstänkande. Den ekonomiska politiken premierar egna väljargrupper. Man kan vidare addera att den allmänna kritiken mot ”elitens” institutioner – statsförvaltning nationalekonomisk forskning och universitet – knappast bidrar till att främja effektivisering och nytänkande. Eller innovation för den delen. Ett allmänt sett bristande ointresse för ekonomisk politik hör också till bilden, även om Sverigedemokraterna i sin historia har bakgrund i ett Skåneparti som föddes i kampen mot skatter och byråkrati.
I dag kan EU-skepsisen fortsätta att odlas, och därmed frihandelskritiken och angreppen på de öppna gränserna. Hur det går ihop med intresset hos exempelvis industriarbetarna i exportindustrin i Oskarshamn eller Mönsterås? Den diskussionen har sällan förts och där är svaren helt olika från en traditionell höger och den nya populismen.
Internationell forskning visar också att populismen är dyrbar. Svagare tillväxt eller till och med fallande BNP är resultatet. 15 år med populistiskt styre beräknas ge 10 procents lägre BNP. En annan studie understryker påtalar den svaga ekonomiska utvecklingen till följd av av protektionism, dålig makropolitik och institutionellt förfall. Policy är svaret borgerligheten och den traditionella högern söker på SD-frågan. Och varför inte policy med lite tyngdpunkt på en ekonomisk politik i allas intresse?
