Thomas Hermansson: Politiskt mantra omsatt i verklighet
Under måndagen presenterade den borgerliga regeringen en lagrådsremiss som hamnade lite i skymundan i och med den allmänna uppmärksamheten med anledning av Ungerns Natobesked. Det gäller närmare bestämt ambitionen att göra det enklare för fastighetsägare att säga upp hyresgäster som begår allvarliga brott, en reform som ska börja gälla reda i maj i år. Ett förslag som varit orsak till viss politisk debatt tidigare, men som välkomnats av svenska fastighetsägare – och som även vore positivt för den majoritet av laglydiga hyresgäster som vill kunna bo tryggt och leva i lugn och ro.
Thomas Hermansson
är ledarskribent på Barometern-OT och före detta Sjuhäradsbo.
I remissen finns en intressant detalj som så att säga går i motsatt riktning, men i positiv bemärkelse. För medan bland annat den som använder sin bostad för att begå brott mot närstående hör till dem som enklare ska kunna vräkas, ska man däremot samtidigt stärka brottsoffrets rätt att bo kvar. Även om det täcker flera typer av brottssituationer, som exempelvis brott mot barn, syftar det i praktiken framförallt på mäns våld mot kvinnor – två företeelser som för övrigt ofta kan hänga samman. Offren ska inte bli dubbelt lidande för att förövaren gjort fel. Ett välkommet förslag så här drygt en vecka innan internationella kvinnodagen.
Det finns i riksdagen en stor samsyn vad gäller behovet av att motverka våld mot kvinnor och hedersvåld; den seriösa politiska debatten i Sverige är förskonad sådana hårresande exempel som går att finna i utlandet, som när Ryssland för några år sedan avkriminaliserade våld i hemmet och därmed gjorde det lagligt för makar att slå sina hustrur.
”Ett välkommet förslag så här drygt en vecka innan internationella kvinnodagen.”
Men även om det inte finns mycket av politisk konflikt i fråga om att fördöma kvinnovåld är svensk politik mer sparsmakad när det gäller att konkretisera samsynen och motståndet i politisk handling. Alla säger att de är emot våld mot kvinnor, men vad gör man i praktiken för att förebygga det och straffa förövarna?
Som statsministern nyligen skrev i fråga om förebyggande arbete (även om han då syftade på gängkriminalitet snarare än våld mot kvinnor): frasen ”förebyggande arbete” har alltför ofta varit något av ett ”politiskt mantra” som kanske låter fint men har varit tomt på innehåll. Vad innebär det när partierna säger sig fördöma hederskultur och våld mot kvinnor om man inte agerar för att leva upp till sina ord?
Arbetet mot kvinnovåldet är komplicerat, och det kan vara svårt för partierna att lansera nya idéer på området. Att regeringen nu tar ett steg på detta område visar att man menar allvar med att man inte bara vill skandera mantran – och demonstrerar samtidigt att arbetet mot kvinnovåld går att väva in i olika politikområden.
