Politiken styr inte över Eurovision
Ännu återstår det att se vilken artist som kommer att representera Israel i årets upplaga av Eurovision Song Contest. Men det har inte hindrat dem som absolut inte vill se någon israelisk närvaro i tävlingen från att uttrycka krav på portning. Däribland runt tusen svenska artister, som i en gemensam men märkligt ensidig protest kräver att Israel utesluts.
Att artister engagerar sig i samhällsdebatt i en fråga som rör deras eget skrå är visserligen som sådant inte så mycket att höja på ögonbrynen åt, låt vara att man ej behöver dela deras ståndpunkt. Men det är minst sagt bisarrt att se respektabla artister dela plattform med exempelvis en sådan som gansterrapparen Yasin, ökänd för sin delaktighet i kidnappningen av rapparen Einár.
Desto mer anmärkningsvärt är det att se hur politiker nu också gett sig in i denna debatt, i vad som får kallas för ett av det grövsta politiska övertrampen mot public service-bolagen på många år i Sverige. Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar har krävt att arrangörerna ska kasta ut Israel från tävlingen.
Plötsligt visar sig nu alltså Vänsterpartiet stå på den sida som vill bryta mot inte bara kulturpolitikens princip om armlängds avstånd utan också inkräktar på mediernas frihet.
”Menar man sig värna den liberala demokratin bör man också själv leva upp till samma krav.”
Efter alla anklagelser från vänstersidan om att den borgerliga regeringen kommer dras med i Sverigedemokraternas populistiska medie- och kulturpolitik är det ironiskt att se hur det är just vänstern som driver en sådan linje.
Vilket i och för sig inte är helt nytt. För några år sedan var det den rödgröna regeringen – vars kulturminister då var miljöpartisten Amanda Lind – som fick kritik från Myndigheten för kulturanalys på grund av att det fanns en kulturpolitisk styrning som påverkade den konstnärliga friheten på ett negativt sätt.
Socialdemokraternas representant i kulturutskottet Lawen Redar visar prov på större respekt för de viktiga principerna när hon påtalar att det hela är upp till public service-bolagen och inte något som hon som politiker ska lägga sig i.
Men nog börjar man undra hur det egentligen står det till med respekten för armlängds avstånd, public service och fri media i Vänsterpartiet när Dadgostar kommer med denna sorts krav. Menar man sig värna den liberala demokratin bör man också själv leva upp till samma krav, inte bara använda det som ett tillhygge mot politiska motståndare.
