Plånboken avgjorde inte valet 2022

”Plånboksröstningen vann”. Så brukar konkurrerande partiers valsegrar inte sällan avfärdas. Som att väljarna låter sig bjudas och glufsar i sig valfläsk från partier och betalar med röster.

Forskning pekar förvisso på att Göran Persson med sin maxtaxereform i förskolan under valrörelsen 1998 stärkte socialdemokraternas ställning i gruppen unga föräldrar med barn. Annars är statsvetarna ganska säkra. Väljaren lägger större tyngd vid hur samhällets ekonomi som sådan utvecklas än över hur den egna privatekonomin påverkas av partiernas ekonomiska politik. Tillväxt, inflation, skatter och arbetslöshet väger tyngre än sedelklämman.

Tidöpartiernas valvinst 2022 förklarades intressant nog i eftervalsanalyserna både av det största regeringspartiet (Moderaterna) och det största oppositionspartiet (Socialdemokraterna) med bland annat just ”plånboksröstning”. Som att krassa privatekonomiska kalkyler lade grunden till regeringsskiftet efter åtta år av S-ledda regeringar.

Den nästan 500 sidor tjocka boken Väljarna och valet 2022 från Valforskningsprogrammet vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, visar dock att plånboksförklaringen inte stämmer, inte denna gången heller. Kort sammanfattat: ”Tidöpartierna hade ett sakfrågeägarskap, det vill säga att ett flertal väljare tyckte att partierna till höger hade den bästa politiken... Mittenhögerpartierna vann dragkampen om agendan... Det finns ingen stark evidens för utbredd plånboksröstning i valet 2022.”

Denna forskning bör inte minst partistrateger ta del av. Det går möjligen att vinna små grupper med dyra utfästelser och kompensationer. Föreställningen om plånboksröstnings avgörande betydelse bygger på att människan är intressestyrd och röstar som det heter egotropiskt, för egen vinning. Men människan ingår också i större sammanhang. I familj, kommun och samhälle och röstar därför i hög utsträckning sociotropiskt. Därför kan budgetdisciplin och ekonomisk återhållsamhet från statens sida vara attraktivt för väljaren, även om det inte för dagen ger positiva avtryck i den egna ekonomin.

En bred vänster hamnar alltså fel när skattesänkningar och borgerlig ekonomisk politik reflexmässigt avfärdas som plånboksfråga, som ett sätt att enkelt röstmaximera. En förutsättning för att ekonomiska förslag ska gå hem i stugorna är också att de passar in i ett partis ideologiska linje.

Sänkningen av drivmedelsskatterna efter valet 2022 kan diskuteras, men handlade om att hålla samman stad och land. Och om att inte trycka ut kostnaderna för klimatomställningen på redan svaga grupper. Jobbskatteavdrag bygger dels på en ideologisk tanke om självbestämmande, dels på att fler arbetade timmar stärker ekonomin som sådan och på sikt sänker arbetslöshet och därigenom ger ökade skatteintäkter. Justerade skatter på kapital bidrar till ökade investeringar och långsiktigt ägande av företag.

Så är det alltså policy som avgör valutgången. Det gällde tidigare val. Och det gällde 2022.