Pensionssmällen är också kommunernas ansvar
Kommunal- och regionråd missar inte tillfället att tala om regeringens och statens ansvar för underskotten i den egna verksamheten.
Så ser det ut oberoende av färg på det lokala styret och oberoende av färg på regeringen.
Kommunerna poängterar att de stora underskotten beror på kostnadsökningar som de själva inte har kunnat påverka. Inflationen bidrar som kommunstyrelsens ordförande i Kalmar, Johan Persson (S), kallar för en ”pensionssmäll”. Kostnaderna för pensionen ökar med 460 miljoner kronor 2023-24. I nästa andetag hänvisas till att staten under pandemin svarade för kommunernas kostnadsökningar.
Inflationen är också huvudorsaken till att pensionskostnaderna skenar. Men inflationen bortom kommunernas kontroll är inte enda svaret på frågan. Vad kommunalråden inte talar om är att ett nytt pensionsavtal trädde i kraft den 1 januari i år vilket dramatiskt ökar kommunernas och framför allt regionernas kostnader där medianlönen är något högre.
Pensionsavsättningarna höjdes nämligen från 4,5 till sex procent av den pensionsgrundande lönen upp till 7,5 inkomstbasbelopp, vilket motsvarar en månadslön om 44 375 kronor. Det blir ungefär en tusenlapp mer i tjänstepension i månaden, enligt kalkylerna.
Utgångspunkten för det nya pensionsavtalet är fullt begriplig och det tecknades också år 2021 när Anders Knape (M) var ordförande i Sveriges kommuner och regioner (SKR). Man eftersträvade mer lika villkor med den privata arbetsmarknaden och med tanke på framtida rekryteringsproblem för kommuner och regioner är pensionsfrågan central.
Inget är emellertid gratis. Få talade om den faktiska kostnadsökningen för kommuner och regioner. Alla kostnader återgår som det heter i nationalekonomin till konsumenterna. Eller skattebetalarna.
”Svenskt Näringsliv beräknade att för kommunsektorn uppgår notan för avtalet till cirka åtta miljarder kronor.”
Svenskt Näringsliv beräknade att för kommunsektorn uppgår notan för avtalet till cirka åtta miljarder kronor. Sveriges kommuner och regioner har tidigare kalkylerat med att inflationen står för 75 procent av de högre pensionskostnaderna. Övriga 25 procent kan bokföras på det nya avtalet.
Jämförelsen mellan olika löntagargrupper är också som Svenskt Näringsliv påpekade komplex. Högre pensionsavsättningar är vanligen finansierade med mer begränsade löneökningar. Mot den bakgrunden hävdade Svenskt Näringsliv att det kommunala pensionsavtalet stred mot de principer för lönerörelse som gäller på svenskt arbetsmarknad och att avtalet också stred mot det så kallade märket som sätter ramarna för avtalsrörelsen. Det varandes för att avtalet var så långtgående att det skulle driva fram skattehöjningar.
Nu får inflationen hela skulden för de skenande pensionskostnaderna trots att ett avtal tecknades med långtgående konsekvenser för den kommunala ekonomin. Uppenbarligen ingicks avtalet med en tanke på att staten någonstans backar upp kommunernas förluster med ökade statsbidrag. Så bidrog faktiskt också kommunerna själva till pensionssmällen.
