Partierna polariserar kyrkan med skogen
Om Svenska kyrkans sammanlagda skogsinnehav räknas samman är trossamfundet Sveriges femte största skogsägare. Bara Växjö stifts egendomsnämnd förvaltar 48 000 hektar skogsmark i ett produktivt landskap.
Det är skogsskiften som bidrar till finansiering av körer, hjälp till nödlidande - som i kyrkans värld kallas diakoni - och konfirmandarbete. Skogsförvaltningen fungerar också som ett slags utjämningssystem som stärker upp församlingsarbetet på landsbygden där intäkterna från kyrkoavgiften inte räcker till.
Men nu tornar en politiskt motiverad strid fram inom Svenska kyrkan om skogsinnehavet. Socialdemokraterna gjorde frågan om skogsförvaltningen till en valfråga i kyrkovalet och har ivrigt stödda av miljöpartister, vänstern och en ekologiskt inriktad nomineringsgrupp drivit fram en utredning om skogsförvaltningen. Breda direktiv har arbetats fram som med inriktning på att förvaltningen ska vara ”ekologiskt, ekonomiskt, socialt samt andligt och existentiellt hållbar”.
I slutet av veckan meddelade Svenska kyrkans generalsekreterare som fått mandatet att utse utredare att den tidigare landshövdingen Göran Enander får uppdraget att utreda.
Valet av utredare ligger i linje med den politiska intentionen. Enander var tidigare statssekreterare för (MP) under den rödgröna regeringen och har också varit generaldirektör för Skogsstyrelsen - dit han kom efter att ha varit ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen. Det är en person som mer förknippas med natur än med skogspolitikens andra ben, produktion.
Att Svenska kyrkans stift ska vara förebilder när det gäller skogs- och jordbruk i miljö, klimat och naturhänseende lär det knappast råda någon konflikt om inom samfundet. Den som predikar att människan som skapelsens krona ska förvalta skapelsen har givetvis att leva som den lär. Närmare 1000 år av förvaltning inger också erfarenheter och respekt.
Så vad är egentligen problemet? Svenska kyrkans stift inrättar kyrkoreservat på eget initiativ. Det sker frivilliga avsättningar och natursatsningar. Som förvaltare av markinnehav har stiften alltid ögonen som få andra ägare på sig.
”Kraven på en förändring av skogsbruket ter sig framför allt politiskt motiverat och ska förstås mot bakgrund av den negativa syn på skogsbruk som spridit sig i samhället.”
Kraven på en förändring av skogsbruket ter sig framför allt politiskt motiverat och ska förstås mot bakgrund av den negativa syn på skogsbruk som spridit sig i samhället.
Den polariserade debatten om skogen i rikspolitiken flyttar således in i Svenska kyrkan. Det gör tyvärr också det som kallas stad-land konflikten.
Fler av egendomsnämnderna har redan varnat för att ändrade brukningsmetoder kommer att innebära lägre ekonomisk avkastning. Det innebär krympande budgetar framför allt för de landsbygdsförsamlingar som har andelar i egendomsnämndernas prästlönetillgångar. Förra året delade egendomsnämnderna ut sammanlagt 600 miljoner kronor.
Att medlemmarna blir färre är ett betydligt större problem. Men för landsbygdsförsamlingar är lägre avkastning lika med neddragningar. När Göran Enander ska utreda skogsförvaltningen också ur barnperspektiv kanske det är på sin plats att beakta att lägre avkastning lär innebära mindre anslag till barn- och ungdomsarbete.
Det centrala perspektivet är olyckligt i en kyrka som enligt luthersk tradition består av församlingar och stift. Nu är det en överordnad politisk nivå som vill styra över de regionala organens - stiftens - förvaltning.
Frågan aktualiserar också partiernas makt i Svenska kyrkan. Kyrkan blir ett verktyg för att visa handlingskraft i frågor som är viktiga på den sekulära politiska arenan och som i kyrkans värld faktiskt verkar vara problem som inte finns.
