På väg mot Drakhan-Uul
Håkan Brynielsson, regionförbundets direktör, föreslår enligt den regeringstrogna Östra Småland att förbundet nu ska engagera sig i staden Drakhan-Uuls utvecklingsarbete. Drakhan-Uul ligger, som alla regionalpolitiskt engagerade i vårt län naturligtvis vet, i norra Mongoliet, på gränsen mot Ryssland och staden Ulan Ude vid Sejengaflodens lopp, innan denna rinner ut i Bajkalsjön.
En fåkunnig person skulle ju tro att Emåns översvämningar var problem nog för förbundet. Men då är man som sagt fåkunnig, i alla fall om förbundets ambitioner.
Enligt Brynielsson finns flera tungt vägande skäl varför Drakhan-Uul bör lyckliggöras med utvecklingsprojekt från Kalmar län. Och en projektledare menar att Kalmar län kommer att vinna på utbytet.
I dag ska ledamöterna i regionförbundets styrelse fatta beslut i frågan. Det vore ju bra om medborgarna i Kalmar län kunde få svart på vitt att de valda inte bara är pappfigurer försedda med partiförkortningar. Utan levande människor med viss grad av sunt förnuft. Förtroendevalda som har förmågan att fråga sig själva om det är Drakhan-Uul de ska lyckliggöra, och om de har den bittersta förutsättning för att bidra till förbättringar på den mongoliska landsbygden – ja dessa behövs säkert.
En sak de skulle kunna göra, när de inte är fullt upptagna med kartorna över norra Mongoliet, vore kanske att med ett eller möjligen två ord beröra SJ-monopolets förödande verkan för länets inlandskommuner. SJ försvårar biljettköp för dem som vill åka Stångådalsbanan. Och samma bolag spärrar för BK-tåg att åka direkt till Stockholm, eftersom man inte vill ha lågpriskonkurrens.
Men å andra sidan. Agera kraftfullt politiskt på borgerlig grund är inte alla borgerliga politiker givet. Så kanske ska man inte bråka om de ger sig av till Drakhan-Uul på studiebesök. Men de kan ju börja med att åka Stångådalsbanan till Stockholm, så blir passagerarunderlaget åtminstone lite bättre.
