Obefogat nej till ortodoxa

Den ortodoxa gruppen växer snabbt i Sverige. Länge bestod den till stor del av personer från länder som Ungern, Rumänien och Serbien. Men den etniska och religiösa rensningen i Irak och Syrien har också förändrat den svenska samfundskartan. Så många som 400 000 personer i Sverige kan numera ha Östkyrklig bakgrund. Många flyktingar söker sig också till tryggheten i den egna kyrkans församlingar. Församlingarna spelar därför en mycket viktig roll för etableringen i Sverige.

När Teologiska Högskolan i Stockholm- ett av Sveriges icke -statliga lärosäten - tar initiativ till att bereda plats för fler studenter med inriktning på den växande ortodoxa gruppen borde det därför finnas skäl att omgående ge grönt ljus. Det sker i ett samarbete med de ortodoxa kyrkornas utbildningsinstitut för präster.

Svenska högskolor och universitet ska inte utbilda präster eller för den delen imamer. De krav som rests om statlig imamutbildning under senare år är oförenliga med vår samhällsmodell. Staten ska inte favorisera en viss religion på det sättet. Det måste också vara varje samfunds ensak att ställa kompetens och lämplighetskrav på religiösa ledare.

Därtill är det i dag svårt att tro att muslimska samfund skulle acceptera en utbildning som baseras på en historisk kritisk vetenskaplighållning i synen på Koranen. Trots dessa självklara slutsatser har frågan märkligt nog ändå hanterats av en statlig utredare som naturligtvis avslog idén.

Men på Teologiska Högskolan skulle ortodoxa prästkandidater studera sida vid sida med andra studenter på det religionsvetenskapliga programmet. Några kanske har tanke på att bli präster i Svenska kyrkan. Andra pastorer i Equmeniakyrkan. Medan övriga studerar teologi av intresse. Den andliga prästutbildningen sker i det egna samfundets regi och finansieras inte av staten.

Teologiska Högskolan är en högskola som alla andra bortsett då från att den inte är statlig. Utbildningarna granskas av Universitetskanslerämbetet. Den föreslås av samma myndighet får rätt att utförda doktorsexamen i teologi. Det ligger ett stort värde i att också den akademiska världen utmanas av självständiga aktörer med egna kontaktnät, perspektiv och med energi från det civila samhället.

Därför är det svårt att förstå regeringens nej till 100 nya platser vid lärosätet - samtidigt som lärosätena får pengar till stora satsningar på lärarutbildningar.

Det vittnar om en njugg inställning till de fristående lärosätena. Men också om en oförståelse för minoriteters samfund och religionens betydelse för integration. I detta fall är det också samfunden som själva vänt sig till ett lärosäte och önskat ett samarbete. Så knyts också samfunden in dels i en svensk folkrörelsetradition, dels stimuleras högre studier för ett ändamål som har stor integrationspolitisk betydelse. Att regeringen missar detta är en gåta.