Oansvarigt smörande
Under 2019 köpte Kalmar kommun in 15 486 kg Bregott för drygt en miljon kronor. Hur smaskigt det än är med smör, är det mycket pengar för ett pålägg till skolbarn.
Det finns mycket billigare alternativ än Arlas ko-prydda bytta. Nyckelhålsmärkt smörgåsmargarin kostar hälften så mycket och är enligt experter bra för de växande små konsumenterna. Men enligt ett beslut från kommunfullmäktige 2016, som enbart ett fåtal folkvalda strävade emot, ska det serveras just Bregott ”eller liknande produkter”.
Inte världens undergång med lite smör, kan tyckas. Men det belyser en skavande oansvarighet i offentlig förvaltning.
För beslutet grundade sig inte på ett rationellt resonemang om ansvarstagande, utan på en högljudd liten skara föräldrar som reagerade på att margarin börjat serveras i barnens skola.
Enligt kommunens dåvarande kostchef låg dock en medveten näringskalkyl till grund för beslutet att servera just margarin; ”Bregott innehåller mycket mättat fett. Barn i dag får i sig alldeles för mycket mättat fett och vi behöver få in mer fleromättade fetter i kosten.”
Men föräldrarna hävdade att barnen med rätta minsann skulle matvägra om det konstgjorda margarinet fortsatt skulle prånglas på ungdomarna. Att smörgåsfett bara är ett valfritt tillbehör och endast en liten del av tallriksmodellen genomsyrade inte deras argumentation.
Tillägget om ”liknande produkter” till Bregott var tvunget att adderas i direktivet efter att Konkurrensverket tappert försökt att stoppa det hela. Myndigheten anförde att beslutet bryter mot flera konventioner om otillbörliga preferenser för vissa varumärken och ursprung.
Ett av kommunalråden när det begav sig, från Vänsterpartiet, menade att kommunen ”har dåliga erfarenheter av Konkurrensverket. De ser inte det minsta till samhällsintressena utan är byråkratiska och fyrkantiga”. Men i fråga om skattebetalares pengar borde det rimligen vara principen om hushållning med resurser som är det främsta samhällsintresset.
Frustrationen från tjänstemännen är påtaglig. Direktivet om Bregott är inte kommunens dyraste utgift, men det har påverkat matbudgeten i stort, och tvingar kostchefen att prioritera bort andra viktiga näringskällor.
Offentlig upphandling finns till för att främja kostnadseffektivt användande av skattemedel. Inriktningen för skolbarnens mat borde därför vara bäst näring till lägst pris. Inte, som i fallet med Bregott-kriget, fel näring till ett skyhögt pris.
Kalmars Bregott-historia är en tråkig karakterisering av hur politiker fattade beslut på grundval av känsloargument från ett övertygande fåtal, utan att ta hänsyn till principerna som de är valda att värna. Ibland är de bästa besluten inte de mest populära. I ett läge där många kommuner möter en tuff ekonomisk samtid och framtid lever hoppet om att de folkvalda någon gång lär sig av sina misstag. Direktivet bör rivas upp omedelbart.
