Ny nota till Hultsfred och Högsby
Gymnasielagen ger nu upphov till nya kostnader för de kommuner som härbärgerar företrädesvis unga afghaner som fått en ny chans att stanna i Sverige. En dom från Kammarrätten den 18 juni i år tolkas nu av Migrationsverket som att den som har uppehållstillstånd men inte omfattas av bosättningslagen saknar rätt till boende och dagersättning.
Innebörden är att ungefär 750 personer med uppehållstillstånd kan skrivas ut från Migrationsverket i slutet av januari och därmed saknar tak över huvudet. Utan någon annan inkomst än möjligen studiemedel ska de söka bostad på egen hand. En inte alltför djärv gissning är att det blir socialtjänsten i kommunerna som därmed får leta fram nya boenden.
Det är åter landets mindre kommuner som får kostnaderna. I Hultsfred får 12 till 15 personer lämna boendet. I Mönsterås 8-10. I Oskarshamn fem och i Högsby 8-10 samt en till två i Nybro, enligt Migrationsverkets siffror.
Att löftena om ekonomisk kompensation inte är värda sin vikt i guld vet också landets kommuner. Hultsfred är exempelvis i tvist med Migrationsverket i 44 fall om ersättningar för omkostnader av modulbyggnader till skolan som behövdes när antalet elever plötsligt ökade efter krisen. Men myndigheten vill efter nya instruktioner från regeringen bara ge ersättning för kostnader som direkt kan knytas till individen. Å ena sidan utlovas kommunerna ersättning, å andra sidan får myndigheter bakvägen uppgiften att hålla nere kostnaderna.
Relationen mellan landets kommuner och stat regleras således i allt högre grad av domstolar. SVT Småland rapporterade att Oskarshamn överklagat 30 fall av ersättningar till förvaltningsrätten, Västerviks kommun 129. I landet uppgår överklagandena till hela 3000. Istället för politiska överväganden om kompensation och fördelning blir det juridiska tolkningar av kontrakt som ytterst avgör hur kommunerna ersätts för ansvaret.
Slående är åter också hur det är mindre kommuner som även denna gång får notan - stick i stäv med politiska högtidsord om minskad polarisering mellan stad och land och om ett land som ska hålla samman.
Migrationsverkets boenden är vanligen lokaliserade till mindre kommuner. Därför är det dessa som får ta kostnaderna när de studerande, oftast ensamkommande, behöver leta efter ett nytt boende. En enda av Sveriges 10 största kommuner, Jönköping, berörs och då av två personer. I övrigt är det i stort sett bara landets mindre för att inte säga minsta kommuner som får notan. I grannlänet Kronoberg rör det sig om Uppvidinge, Lessebo och Tingsryd.
Koncentrationen av nyanlända till dessa kommuner beror bland annat på att mottagningskostnaderna där är lägre än i storstäderna. Men priset har varit högt, inte bara för kommuner som redan präglas av demografiska utmaningar. I senaste numret av tidskriften Ekonomisk debatt drar doktoranden Adrian Mehic slutsatsen efter en gedigen empirisk undersökning att i kommuner med högt flyktingmottagande ökade Sverigedemokraternas stöd mer än i kommuner med lägre mottagande.
Det viktigaste är inte kommunernas ekonomi utan det mänskliga priset. De ensamkommande som lockats till ett Sverige som tidigare tog lätt på ålderskontroller och som omfattas av lagen pendlar konstant mellan hopp och förtvivlan. Många saknar reella förutsättningar att klara studierna. Än färre kommer att få jobb. Nu kastas de ur sina boenden, vilket knappast gör skolgången enklare.
De grönas migrationspolitiske talesperson yttrade häromdagen att Miljöpartiet ”ångrar delar av gymnasielagen”. Återstår att se om lagens stiftare nu är mogna att ta ansvar för lagens konsekvenser.
