Norra Sverige är ingen koloni, MP

I kritiken av den borgerliga regeringens planerade elprisstöd sticker verkligen Miljöpartiets nya retorik ut. När partiets språkrör Märta Stenevi och Per Bolund förra veckan höll en pressträff om elstödet nöjde man sig inte bara med att ta avstånd från regeringens förslag och lägga fram en egen variant; något sådant är mer eller mindre vad vilken regering som helst hade kunnat förvänta sig från ett oppositionsparti. Mer uppseendeväckande var det hur språkrören också gav uttryck för en bisarr analys som blottlade något av partiets mer radikala själ.

Ledare • Publicerad 19 december 2022

Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Saint-Barthélemy var en gång i tiden en svensk koloni. Sådan äkta kolonialism relativiserar Miljöpartiet med sin retorik.

Stundtals lät det mest som gammal vanlig vänsterpopulism med tal om hur regeringens elprisstöd skulle vara ”extremt dåligt” och göra att ”rika blir ännu rikare”, påståenden som redan i sig är anmärkningsvärda.

För det första är regeringens nuvarande idé om ett retroaktivt elprisstöd betydligt bättre än det ”högkostnadsskydd” som Moderaterna – liksom Socialdemokraterna – tidigare hade talat om. Det stimulerar energisparande, till skillnad från ett pristak vilket hade uppmuntrat till slöseri.

Annons

För det andra är det rätt magstarkt, och vilseledande, att påstå att detta är något som skulle göra rika rikare. Alla som bor i de elprisområden som drabbades av extrema priser från oktober förra året fram till september i år påverkades av det.

”Man brukar också inom postkolonial teori kritisera paternalistiska attityder gentemot ”de andra” som just ett kolonialt drag. Miljöpartiet faller på eget grepp.”

Vad som verkligen stack ut mest var när Stenevi kom in på det faktum att elprisstödet inte riktar sig till norra Sverige. Det kan man förstås dividera om, och det återstår att se om norra Sverige blir utan ett eventuellt nytt elprisstöd i framtiden. Miljöpartiet tycks dessutom vara omedvetna om – eller åtminstone förbigår språkrören med tystnad – att stora delar av Norrland redan gynnas tack vare en reducerad energiskatt. Och för den period som elprisstödet gäller blir elkostnaden per kWh i norra Sverige ändå lägre jämfört med exempelvis Kalmar län.

Men att som Stenevi påstå att detta, kombinerat med den viktiga elproduktionen som finns i elprisområde ett och två, påminner om ”gamla tiders kolonialism” blir inte bara absurt, det är också djupt ovärdigt. Hon utmålar alltså på allvar regeringen som en främmande makt som suger ut en förtryckt befolkning. Något som dessutom relativiserar det lidande som koloniserade folk faktiskt utsattes för.

Kanske faller det sig dock naturligt att det är just Miljöpartiet som hemfaller åt ett sådant språkbruk. Partiet sitter fast i en världsbild präglad av postkoloniala teorier som inte stämmer med den konkreta verkligheten. Ett politiskt eller aktivistiskt verktyg mer än en sanningsenlig verklighetsbeskrivning; som den slovenske tänkaren Slavoj Žižek uttryckte det en teori skapad för att spela på liberala västerlänningars skuldkänslor.

För övrigt skulle man ur just ett postkolonialt perspektiv kunna fråga sig hur respektfullt det är att som språkrören tala om norra Sverige på ett sådant svepande sätt. Att på så vis bunta ihop de olika landskapen som om allt vore ett och samma Norrland brukar inte tas emot väl. Man brukar också inom postkolonial teori kritisera paternalistiska attityder gentemot ”de andra” som just ett kolonialt drag. Miljöpartiet faller på eget grepp.