Nej till nja om kärnvapenförbud
Regeringens egen utredare slog fast att FN:s konvention om kärnvapenförbud för svensk del skulle få ”mycket betydande negativa konsekvenser””. En svensk anslutning skulle innebära att vi vänder oss mot de säkerhetslösningar som vi själva är helt beroende av. Och därmed föll tankarna på en svensk konvention. Trodde vi.
Den socialdemokratiska kongressen tänker annorlunda. I ett beslut slås fast att ”som observatör till FN:s förbud mot kärnvapen ska Sverige bidra till att konventionen utvecklas och förtydligas. Målet är att Sverige ska ansluta sig”.
För försvarsminister Peter Hultqvist är det ett stort nederlag. För utrikesminister Ann Linde är det en huvudvärk. Och för nyvalda partiledaren Magdalena Andersson en försvårande omständighet inför hennes kommande internationella möten i den nya förväntade rollen som svensk statsminister.
Det sänker regeringspartiets trovärdighet i säkerhetspolitiska frågor.
Den svenska regeringen strategi har varit att genom avtal med Natoländer kringgå ett medlemskap i försvarsalliansen. Bilaterala avtal anses också bidra till ökad svensk säkerhet. Ytterst består också Nato av enskilda stater. Men Natos avskräckningsstrategi bygger ytterst också på franska, brittiska och amerikanska kärnvapen. Skriver Sverige under kärnvapenförbudet skriver vi ytterst under en konvention som vänder sig mot Nato.
Enligt utredningen försvårar också konventionen arbetet för att minska antalet kärnvapen i världen.
”I en tid när Ryssland prioriterat sin kärnvapenstrategi och när Kina bygger ut sin arsenal känns kritiken fokuset på amerikanska, brittiska och franska kärnvapen lätt bisarr.”
I en tid när Ryssland prioriterat sin kärnvapenstrategi och när Kina bygger ut sin arsenal känns kritiken fokuset på amerikanska, brittiska och franska kärnvapen lätt bisarr.
Skrivelsen om att konventionen ska utvecklas och förnyas är långt ifrån någon god kompromiss.Konventionen antogs 2017 efter år av förhandlingar. De stater som undertecknat konventionen lär inte vilja se att dokumentet revideras grundligt.
Kravet på ett förtydligande är lite av ett svensk s-signum. Andra stater ska anpassa sig efter den svenska viljan. Stockholm ska diktera hur dokumentet ska utformas.
Så går det inte till. Men framför allt så undermineras den svenska positionen i relation till Natoländer. Beslutet kan ses som en protest mot den säkerhetspolitiska linje som den socialdemokratiska ledningen fört med en Natoanpassning i det tysta. Ett svenskt engagemang för en revidering av förbudet skulle avsevärt försämra de relationer som byggt upp med Natoländer under flera å.
Och det är faktiskt minst sagt märkligt att det amerikanska kärnvapenparaplyet ses som det stora problemet när Kina och Ryssland prioriterar sina nukleära ambitioner.
