Nej, skogen ger mycket större värde än toapapper

”Det mesta som avverkas i Sverige i dag går inte till något långsiktigt som att bygga hus utan det absolut mesta går till toapapper och kortlivade produkter”, kommenterade en av programledarna.

Alice Teodorescu Måwe har helt rätt i att som hon nämnde i programmet att trähusbyggandet behöver öka. Ja i Sverige och framförallt globalt.

Men perspektivet på skogen i utfrågningen måste också ifrågasättas. Utifrån denna horisont framstår skogsnäringen som en slags slit och släng verksamhet, som en bransch obenägen att framställa kvalitativa hållbara produkter, även om kortlivade produkter också behövs. Hur skulle tillvaron se ut utan bindor, skyddsmasker eller blöjor? Eller tidningar?

Men statistiken i sig vittnar också om långsiktighet. På grund av att skogsbruket blivit mer resurseffektivt får råvaran fler användningsområden.

De kortlivade ”produkterna” som nämndes i radion kan översättas till att - enligt siffror som Dagens Nyheter hämtat från Naturvårdsverket - 50 procent av den avverkade skogen blir bioenergi. Det är grenar, toppar och stubbar som blir till flis och som eldas i fjärrvärmeverk. Och sågspånet omvandlas i dag till pellets. Bioenergin utgör idag så mycket som en fjärdedel av Sveriges totala energiproduktion.

Och därmed blir andelen sågat virke - 22 procent enligt DN - en mindre andel av det totala uttaget från det gröna guldet. Skulle man inte ta hand om restprodukterna från avverkningarna skulle siffrorna bli annorlunda. Man kan också ta in att om metoden med kalhyggen överges så blir ”spillet” mindre och då blir det mindre restprodukter att använda som biomassa.

Södra skogsägarna ger ett intressant exempel i sin plattform inför EU-valet. För att bygga ett åttavåningshus i trä för 128 personer krävs 2000 kubikmeter sågat virke. Men restprodukterna ger samtliga hushåll i huset 25 års förbrukning av papper, 30 års användning av textiler, nio års uppvärmning med fjärrvärme, sex års hushållsel och 230 mil bilkörning på biodrivmedel.

Det är grön omställning i ordets rätta bemärkelse. Träråvaran ersätter fossila bränslen. Den minskar behovet av klimatskadlig cement.

Om skogsnäringen främst producerar kortsiktiga produkter av ringa värde ter sig långtgående politiska åtgärder också legitima. Den som har denna bild ser rimligen behovet av att skydda större areal av skogsmark och att öka den statliga kontrollen av markägarna. Föreställningen av att skogsbruket är en bransch som inte skapar långsiktiga värden bidrar till att undergräva näringens roll och försvåra för klimatomställningen.

Det är ingen slump att frågan om skog hamnat i Europavalets centrum. Klimatnytta har i EU-kommissionens ögon under den gångna mandatperioden varit lika med att skogen ska fungera som en kolsänka. Träden ska stå kvar. Uttagen minska. Men om brukandet minskar måste andra resurser användas istället, läs cement och fossila bränslen. Och för svensk del skulle inte bara den gröna omställningen försenas. Konsekvensen är neddragningar i branschen, nedlagda åkerier och industrier på landsbygden. Det är minskad export. Och det är minskade skatteintäkter.

Så är skogsbruket lika med långsiktighet i ordets rätta bemärkelse. För skogsägaren. För konsumenten. För klimatet. Och för Sverige som välståndsnation.