Nedtonat i Oskarshamn
Mycket var sig likt när arbetarrörelsen i Oskarshamn samlades till första maj på Stadsparkens fritidsgård. Folkrörelsekaraktären kan ingen ta miste på. Regionrådet Peter Wretlund serverar korv, ett band underhåller och socialdemokratin har lokalt lyckats att engagera nya svenskar. Att det kom ungefär lika många på årets firande som under föregående år - cirka 180 personer - lär dock arrangörerna tala tystare om eftersom lokalen bara är godkänd för 85 personer enligt anslag vid dörren. Vad säger Räddningstjänsten om det?
Men om formerna känns igen hade innehållet skiftat karaktär.
Förra året fick Oskarshamnarna lyssna till ett djupt ideologiskt tal av den lokala riksdagsledamoten Laila Naraghi. Sedan dess har en Januariöverenskommelse slutits - som går på tvärs med socialdemokraternas berättelse i valet - och i den traditionellt S-styrda kommunen regerar Socialdemokraterna tillsammans med den historiska motståndaren Moderaterna i en lila storkoalition.
Och i år hördes inga brandtal. Övertygelseetikens riksdagsledamot, Nairagi, stod utanför och såg till att åhörarna hittade in till den på grund av vädret valda ersättningslokalen. Ansvarsetikens kommunalråd, Andreas Erlandsson, talade bland annat om ökade statsbidrag till kommunerna.
Visst fanns försvaret för regeringsuppgörelsen. Alternativet hade, påstods det, varit sämre med ”nedmonterad välfärd och ökade klyftor”. Och Erlandsson konstaterade att han var ”frustrerad” över delar av innehållet i Januariöverenskommelsen som borttagandet av värnskatten. ”Det känns inte bra”. Det var också allt. Erlandsson var mer engagerad i att tala om kommunens utveckling som ”motor i Kalmar län” och att diskutera hur kommunen kan locka inpendlare till att flytta till kuststaden.
Första maj har historiskt varit nyckeln till den svenska socialdemokratins starka ställning. Man har lyckats att förena samhällskritik - ibland radikal sådan - med ett internationellt sett unikt långt maktinnehav.
Även om budskapet brukar vara som mest radikalt i opposition och som minst under första året i regeringsställning avviker den första maj 2019 från arbetarrörelsens historia. Hårda ord om högerpolitik, skattesänkningar, marknadshyror och arbetsrätt framstår nu direkt som självmål när de är en del av regeringens politik och lyste så också med sin frånvaro.
Vanligen brukar de fackliga talarna som är mer självständiga gentemot beslutsfattare - och som inte har budgetar i stat, kommun och landsting att ta hänsyn till - svara för den tuffare kritiken mot ”högern”, medan partiets politiska företrädare uttrycker sig mer nyanserat.
Talet från Kommunals Sydosts ordförande, Mahlin Bergman, visade emellertid att även LO-facken agerar i en ny politisk verklighet. De starkaste applåderna kom efter att Bergman kritiserat otrygga anställningarna i kommunerna. Det var en markering också mot S-ledda kommuner och regioner. Blott i slutet av talet, när det kommande EU-valet kom på tal, lyftets fiendebilden fram i termer av ”högern och de konservativa krafterna”.
Att mindre fokus ägnas åt politiska motståndare är i sak ett mindre bekymmer. För Socialdemokratin är dock problemet att besattheten av ”högern” som mobiliserat på första maj inte ersatts med egna visioner och berättelser. Det märktes i Oskarshamn.
