Nato splittrar de rödgröna
Länge handlade svensk Natodebatt om huruvida Sverige ska bli medlem i försvarsalliansen eller ej. En debatt som rullade på, år efter år, decennium efter decennium, där det ena efter andra borgerliga partiet tog ställning för – medan de rödgröna sa otvetydigt nej. Och plötsligt ändrades allt våren 2022.
Eller ja, åtminstone för Socialdemokraternas del. Vänsterpartiet och Miljöpartiet surrade fast sig vid masten.
I och med att Natoanslutningen nu äntligen är fullbordad är den grundläggande debatten över. Nu återstår att så att säga omsätta medlemskapet i handling. Det betyder inte att Natodebatten har kommit till vägs ände; det är snarare så att den fortsätter, men att dess innehåll har förändrats. Frågan gäller nu i stället hur det svenska medlemskapet ska komma till uttryck.
Det blev också tydligt under den utrikespolitiska debatten på onsdagen, efter att utrikesminister Tobias Billström (M) presenterat utrikesdeklarationen med anledning av Natomedlemskapet. Om utrikesministern underströk betydelsen av Sveriges medlemskap och Sveriges roll i alliansen, så var det som stack ut när Vänsterpartiets och Miljöpartiets representanter tog till orda snarare vad Sverige kan göra för att begränsa Nato.
”Det som stack ut när Vänsterpartiets och Miljöpartiets representanter tog till orda var vad Sverige kan göra för att begränsa Nato.”
Dels vill de förbjuda närvaron av kärnvapen på svensk mark, dels kräver de att Nato ska anamma det som inom kärnvapendebatten kallas för ”no first use-policy” (NFU) – det vill säga en garanti att man aldrig kommer vara den som är först om att använda kärnvapen. Därtill väcktes frågan om huruvida Sverige kommer verka för att utesluta Turkiet, som Liberalerna ville göra en gång i tiden.
Men regeringen har redan sagt att kärnvapen ej ska placeras i Sverige i fredstid. Att gå längre än så skulle begränsa Natos strategiska alternativ och därmed kringskära dess förmågor. Att utesluta Turkiet – som har en av Natos största arméer – skulle sänka alliansens försvarskapacitet i en strategiskt viktig del av världen, och ett anammande av NFU-principen skulle försvaga kärnvapenavskräckningen.
Som framgår när man tar del av debatterna så är det alltså tydligt att Natomotståndet egentligen inte över, det har bara tagit sig nya former.
Om de rödgröna partierna hade svårt att enas med varandra förra mandatperioden och inför det senaste riksdagsvalet kommer det bli ännu svårare med enigheten nästa val. Hur ska ett socialdemokratiskt parti som i stort ställer sig bakom regeringens Natolinje kunna göra gemensam sak i försvars- och utrikespolitiken med partier som aktivt vill försvaga Nato, och helst inte vill se ett svenskt Natomedlemskap alls?
Den innevarande mandatperioden närmar sig halvtid. Med drygt två år kvar till nästa riksdagsval finns det inget tydligt regeringsalternativ som utmanar den borgerliga regeringen. Det var tydligt redan förr, men Natofrågan gör den rödgröna sprickan större.
