När Tidö splittras gör oppositionen upp med SD
I dag fattar med all sannolikhet riksdagen tillkännagivanden om vad som kommer att beskrivas som förbättringar av den personliga assistansen. Men hur processen gått till kommer sannolikt ingen att vilja tala högt om.
Beslutet är något så ovanligt som ett nederlag för regeringen som kollektiv. Senast det hände att regeringen förlorade en politiskt betydelsefull omröstning i riksdagen minns nog ingen. Man får gå tillbaka till de rödgröna åren då regeringen hade att behandla hundratals av tillkännagivanden från riksdagsmajoriteten. Och då finansministern tre gånger hade att regera på borgerliga budgetar utmejslade av Elisabeth Svantesson.
Tillkännagivanden betraktades ett tag som plakatpolitik av den mer meningslösa sorten som inte ens är omnämnd i grundlagen. Verktyget har dock utvecklats och betraktas idag som ett uttryck för riksdagens stärkta makt.
”Men om processen bakom dagens beslut lär få vilja tala om. Varken förlorare eller vinnare.”
Beslutsprocessen avviker minst sagt från mönstret.
Oppositionspartierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet samt Centerpartiet – står tillsammans med Sverigedemokraterna bakom uppmaningen till regeringen att förbättra ledsagningen inom lagen om stöd och service samt schablonersättningen enligt denna lag.
”Isolera SD-strategin” vägde lätt för oppositionspartierna när de fick chansen att ge Tidöpartierna en rejäl näsknäpp. När SD:s röster är på deras sida, då duger de.
Sverigedemokraternas agerande vållar rimligen ilska centralt i regeringskansliet. Det ses som illojalt att bryta med de övriga partierna. och eftersom ett realiserande av tillkännagivandet – som enligt praxis ska ske – är kostnadsdrivande skulle någon bokstavstroende jurist kunna hävda att SD:s agerande strider mot Tidöavtalets anda och bokstav.
Men det finns en politisk logik bakom SD:s agerande. Den personliga assistansen omnämns knappt i Tidöavtalet annat än att ett statligt huvudmannaskap ska eftersträvas och att den ska begränsas för utländska medborgare. Efter det att Moderaterna och Liberalerna rundat Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för att driva igenom den mycket hårt kritiserade könstillhörighetslag som möjliggör juridiskt könsbyte för unga med hänvisning till att frågan inte omfattas av Tidö slår SD tillbaka med samma mynt. Man gör upp med oppositionspartierna med hänvisning till att frågan inte ryms inom Tidösamarbetet och att man därför har fria ramar att agera parlamentariskt.
Moderaternas tveksamma agerande kring könstillhörighetslagen får således precis de konsekvenser som det varnades för. Den parlamentariska basen försvagas, det sker sprickor i muren. Man misslyckades nu åter med att hålla samman Tidögruppen i en social profilfråga.
För Moderaterna är detta ett av få nederlag i riksdagsarbetet.
För Liberalerna och Kristdemokraterna är det emellertid fråga om ett betydande politiskt nederlag. Liberalerna brukar framhålla att LSS-lagen är deras ”baby”. Kristdemokraterna har i valrörelser framhållit omsorgen om de mest svaga och utsatta i samhället. Man har klarat att hålla två saker i huvudet samtidigt, nämligen att peka på den skenande kostnadsökningen och den kriminella industri som mjölkat ut pengar ur LSS-bankomaten och samtidigt värnat de sjuka och funktionsvarierade.
Nu blir det istället den oheliga unionen S+V+MP+SD som tar det politiska initiativet i en hjärtefråga för liberaler och kristdemokrater. Frågan är bara om de vill tala om att beslutet vilar på att Sverigedemokraterna agerade vågmästare?