När man inte "ser i ansiktet"
Före jul träffades EU:s justitieministrar för att diskutera minimilagar kring rasism - vad skall vara tillåtet att säga och göra inom unionens gränser? Hur utåtagerande skall en rasist få vara i sina åsikter, vad skall vara tillåtet att uttrycka? Hur skall man ställa sig till till exempel förnekelse av Förintelsen?
Men diskrimineringen behöver som bekant inte vara så flagrant och kan ske på betydligt subtilare vis än viftning med hakkors och vasakärvar. Här hemma gavs, någon månad före jul, en rapport ut från Integrationsverket om vardagsdiskriminering och rasism i Sverige. Det är en genomgång av hur nysvenskar eller andra generationens invandrare kan råka ut för diskriminering i sitt vardagsliv.
Ett par exempel: man kan bli trakasserad på arbetet, i skolan eller av grannar, man kan ha blivit förnekad lägenhet eller hus, inte kommit in på en restaurang, inte blivit insläppt i affär, och så vidare. Skolan är en av de platser där diskriminering tydligt förekommer: det svenska är normen - utländskt påbrå, speciellt om det är påbrå från ett icke-europeiskt land, betraktas som en defekt som bör kompenseras. Trakasserier mot elever kan vara så subtila att de inte syns: någon som demonstrativt vänder sig bort, lärare som inte "ser i ansiktet", som ett intervjuobjekt berättar i en av de många rapporter som citeras.
Det förefaller gå någon form av psykologiskt staket vid Europas gränser - brytningar som härstammar från andra språk än europeiska är i många fall till nackdel vid en anställningsintervju. Arbetssökanden kan få höra att han eller hon inte kan språket tillräckligt bra. Å andra sidan är finländare högt rankade till industriarbeten - en grupp som kan ha mycket svårt att lära sig svenska på grund av språkens olika karaktär.
En annat skäl till att inte anställa en person med utomnordiskt eller utomeuropeiskt ursprung kan vara att han eller hon inte skulle passa in i den svenska industrikulturen, med samverkan och grupporganisation. Samtidigt framkommer det att utländska arbetare snarare kan tycka att svenska företag behöver mer av samverkan och mindre av auktoritet.
"Alla länder har sina blinda fläckar" sades i ett program av Studio ett strax före jul, angående det vi brukar benämna vardagsrasism. I Mellaneuropa handlar det om en kvardröjande antipati mot romer.
I Sverige kan det gälla muslimer - som efter terrordåden i USA råkat ut för en ström av negativ publicitet. Trots att journalisterna kanske vill vidga vyerna kan de omedvetet glida in i klichéartade sätt att beskriva företeelser, menar rapporten.
I ett av inslagen i programmet framträdde Stig Larsson vid tidningen Expo, som arbetar för att upplysa om den rasistiska och nazistiska rörelsen i Sverige. Enligt honom fanns ett femtiotal stora sidor och ett otal små hemsidor på svenska servrar som sprider rasistisk propaganda.
Med EU:s nya ramlagstiftningen kan det bli förbjudet även i Sverige att förneka Förintelsen.
