Martin Tunström: Myndigheter ska inte bedöma journalistik
När Myndigheten för press , radio och tv utformar ett nytt regelverk för det mediestöd som finns föreslås att medier som bland annat ”vilseleder kring etablerad vetenskap och kunskap” inte ska få del av de statliga pengarna. Stödet ska gå till medier som ”bedriver ansvarstagande nyhetsförmedling”.
Det krävs ingen Einsten för att förstå varför dessa rader diskuteras. Sedan högerextrema och konspiratoriska medier nekats stöd har myndighetspersonal utsatts för fyrverkerier av hat på sociala medier . Med tanke på att det är en politiskt sammansatt nämnd som fattar besluten och inte tjänstemän riktas dessutom kritiken åt fel håll.
I grunden är frågan åter; hur stärks demokratin och mångfalden i medierna utan att staten samtidigt tar sig rätten att pröva vilka åsikter som är rätt och därigenom styr pressens innehåll? Frågan har ställts så länge presstödssystemet funnits. I den modellen har både vänsterextrema och nationalistiska tidningar fått stöd utifrån tryckfrihetens principer.
Nu utvidgas stöden, det finns mer pengar att dela på också för nättidningar och därmed blir frågan allt mer komplex.
Bakgrunden till de nya stöden är den prenumererande tidningens stora utmaningar. Medvetenheten om betydelsen av tidningens granskande roll finns där också. Och finns det finns skäl att understryka, utan pressen blir statliga public service-medier alldeles för dominanta.
Men innehållsmässiga krav öppnar också för myndighetsbedömningar.
Vad som är ”etablerad vetenskap och kunskap”, eller ”felaktig och manipulerad information” är inte skrivet i sten. Lägg därtill att mediestödsnämnden som faktiskt brukar betraktas som en domstol fattar beslut som sedan inte kan överklagas.
Den dagspolitiska debatten just nu präglas av ett fantasifullt ifrågasättande av främst moderaterna demokratiska legitimitet. Det anförs att fler statliga institutioner ska åtnjuta starka skydd för sin självständighet i lag för att skydda dem från en illasinnad regering. Att Socialdemokraterna ansluter sig till en liberal maktdelningslära är i sig välkommet.
Men då blir det minst sagt motsägelsefullt att samtidigt ge en nämnd under regeringen möjligheten att utifrån bedömningar av journalistikens innehåll fördela anslag? En illasinnad regering skulle lätt via utnämningar till nämnden anse att kristna tidningen Dagen – som förordar en generös asylpolitik – inte vilar på vetenskaplig grund. Eller att tidningar med fel färg på ledarsidan sprider ”vilseledande information”.
Går det då att möjliggöra att skattepengarna endast tillfaller de kvalitetstidningar som utgör centrala arenor för demokratin ? Kanske via ett tydligare krav på aktiva prenumeranter. Sänkta generella exempelvis sociala avgifter kan också vara bättre än stöd som kräver bedömningar. I vart fall om man anser att inte bara överlevandet måste säkras utan också att oberoendet måste värnas.
