Moster Agda får planerad vård

Efter några dagar skickas patienten hem utan några förslag till åtgärder.

Sverige är sämst bland jämförbara länder, när det gäller att upprätta en behandlingsplan för patienter som lämnar sjukhuset. Toppländerna har en plan för 75 procent av de utskrivna. I Sverige finns fortsatta planer bara för var tredje patient.

Sverige har bra sjukvård, men mindre bra för kategorin multisjuka äldre. De ska tas om hand både av landstinget och kommunen. Samordningen brister. När de ansvariga är dåligt informerade om helheten, uppstår den oklarhet, som ofta leder till ett besök på sjukhus – för säkerhets skull.

Det finns siffror på vad detta kostar. Varje inläggning på sjukhus motsvarar i pengar mer än 50 besök hos doktorn på vårdcentralen eller mer än 100 hembesök av distriktssköterskan.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gjorde nyligen en studie i några landsting och kommuner. Ungefär 300 personer intervjuades. De var över 75 år, bodde hemma, men hade tre eller fler åkommor. Under en 18-månadersperiod besökte de vårdcentralen fyra gånger och blev inlagda på sjukhus lika många.

Bristande samordning kostar pengar och skapar otrygghet för de äldre. Ingen verkar förstå vad som är fel. Ingen är beredd att ta ansvar. Så kan många äldre säkert uppleva sin tillvaro.

Glädjande nog har regeringen och SKL träffat en överenskommelse om ”Sammanhållen vård och omsorg för de mest sjuka äldre.” Socialdepartementet avsätter rejält med pengar för att belöna förbättringar. Sådana ekonomiska styrmedel har visat sig fungera, när den så kallade kömiljarden fördelades till landsting som kortade ner väntetiderna i vården.

Den nya satsningen på sammanhållen vård är lite mer problematisk. Landsting och kommuner ska börja samarbeta. Det har hittills varit svårt att åstadkomma detta. Man ska inte blunda för att det ibland finns ett intresse att vältra över ansvaret och kostnaden på någon annan.

Ska detta börja fungera bättre i framtiden, räcker inte pangar som smörjmedel. Det krävs kraftfull styrning från både regeringen och från SKL. Centrala överenskommelser riskerar att bli vackra ord på ett papper, om inte det finns ett djävlar anamma bakom retoriken. När Nollvisionen för trafiken proklamerades hände först inget. Trafikmyndigheterna, polisen och kommunerna prioriterade annat. När arbetet kom igång, spretade åtgärderna år olika håll. Först när regeringen gick in och styrde kom resultaten. Nollvision mot dålig vård, tack!