Moderaterna bör vara en bred kyrka
Efter den segeryra som rådde efter valsegern och den borgerliga regeringens tillträde blev de låga förtroendesiffrorna i Mediebarometerns förtroendebarometer tidigare i veckan en kalldusch. Och en kalldusch ”dagen efter” kan ju alltid vara bra när man behöver väckas från sin slummer för att kunna tänka klart. Några inspel inför den tankeprocessen ges för Moderaternas del i partiets eftervalsanalys som släpptes under torsdagen.
Jämfört med Socialdemokraternas eftervalsanalys på 37 sidor är det en förhållandevis diger lunta med sina 76 sidor. Efter den tidigare glädjeyran, som väl i och för sig var förståelig efter två mandatperioder i opposition, bjuder eftervalsanalysgruppen på en välbehövlig och nykter analys som inte drar sig för att vara komma med allvarsord.
Valsegern till trots har Moderaterna tappat röster för tredje valet i rad. Även om man rodde den huvudsakliga ambitionen i hamn – maktskifte – skedde det till priset av att Sverigedemokraterna blev större än Moderaterna. Risken som analysgruppen lyfter fram är att skiljelinjerna i det politiska landskapet således kan komma dras mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, snarare än som traditionellt – mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.
En utveckling som för övrigt även torde ha gynnats av bland annat Socialdemokraternas starka upptagenhet vid just Sverigedemokraterna.
Det är också ur det perspektivet man bör läsa kritiken mot den lokala förekomsten av lila koalitioner där Moderaterna och Socialdemokraterna styr kommuner tillsammans – som i Oskarshamn. En uppenbar risk är ju att Sverigedemokraterna i sådana situationer får rollen som det huvudsakliga oppositionspartiet. Med dylika SM-samarbeten gräver Moderaterna alltså en grop för sig själv.
”Analysen kritiserar den lokala förekomsten av lila koalitioner där Moderaterna och Socialdemokraterna styr kommuner tillsammans – som i Oskarshamn.”
Till skillnad från hur det ofta kan låta i partiers utvärderingar av sig själva skyller man välkommet nog inte motgångarna för partiet på andra – som mediers bevakning eller andra faktorer bortom ens kontroll – utan konstaterar helt riktigt de problem man har med att attrahera urbana kvinnliga väljare. Förhållandet till Sverigedemokraterna och en sakfrågeprofil som inte har varit tillräckligt bred har spelat roll.
I anslutning till detta skulle man kunna lägga till att Socialdemokraterna i hög grad drog undan mattan under fötterna på Moderaterna både när Löfven lämnade över åt Magdalena Andersson, när man hakade av Miljöpartiet från regeringen, samt när man närmade sig Moderaternas hållning i flera frågor.
Därmed kunde partiet säkra sig från mycket av Moderaternas kritik inför valrörelsen. Moderaternas snäva fokus på lag och ordning samt energi tappade då något av sin udd, samtidigt som man inte riktigt kunde kompensera för det med policysatsningar inom fler områden. Som analysen fastslår har denna svaghet i till exempel välfärdsfrågor bidragit till det lägre stödet bland kvinnor och storstadsbor.
För mindre partier som Kristdemokraterna eller Liberalerna kan det fungera att profilera sig inom ett enskild fråga. Men Moderaterna behöver för att vara statsbärande och fortsätta bära ledartröjan vara en bred kyrka. På samma sätt som man ideologiskt spänner från det liberala till det konservativa behöver man behärska en en bred palett av sakfrågor. Ja, försvar, energi, ekonomi och rättspolitik – för all del. Men också välfärd, miljö och klimat. Och våga hantera friskolefrågan, kan tilläggas.
