Ministerrådet som inte talar för ministrarna
Förra veckans snackis blev Nordiska ministerrådets generalsekreterare Karin Ellemanns förslag om en gemensam nordisk beskattning av kött och socker.
Texten hade en stark avsändarlegitimitet. Nordiska ministerrådet är ju de nordiska regeringarnas eget samarbetsorgan, med säte i Köpenhamn.
”Det var ju bara det att frågan aldrig behandlats av de nordiska jordbruks- och landsbygdsministrarna.”
Det var ju bara det att frågan aldrig behandlats av de nordiska jordbruks- och landsbygdsministrarna. Förslaget var en soloräd av generalsekreteraren själv.
Den typen av initiativ försvagar tyvärr tilltron till det nordiska samarbete. Bilden ges av en toppstyrd organisation som inte värnar den egna basen, de parlamentariskt valda nordiska regeringarna.
Att kritisera samarbetet har annars Karin Ellemann varit bra på själv! Innan hon utsågs till generalsekreterare uppmärksammades hon för satiriska kommentarer.
”Vad är skillnaden på en kamel och Nordiska ministerrådet? En kamel kan leka i 14 dagar utan mat och dryck, medan ministerrådet kan äta och dricka i 14 dagar utan att uträtta något nämnvärt.”
Ministerrådet påstods vara ”Nordens dyraste kaffeklubb” och ”Nordens papperstiger nummer ett”.
Det har också sagts att det nordiska samarbetet försvarar Norden ”med kniv och gaffel”. Efter det oförankrade utspelet om köttskatt känns det som att Ellemanns kritik slår tillbaka som en bumerang mot henne själv. Intressant nog har Karin Ellemann sin politiska hemvist i danska Venstre som historiskt varit de danska böndernas och byarnas parti.
Jordbruksministrarna i Sverige, Norge och Finland markerar nu mot generalsekreteraren. En ensidig köttskatt i Norden skulle slå hårt mot både näring och självförsörjning, skriver de i en replik i Dagens Nyheter. Möjligen skulle också importköttet gynnas. Det skulle slå hårt mot ett konkurrensutsatt svenskt lantbruk.
Nu lär i varje fall denna del av förslaget försvinna med vintern. Frågan om sockerskatt är mer komplex och lär leva vidare. Men för Nordiska ministerrådet följer inte bara några spända middagar mellan jordbruksministrar och generalsekreterare utan också ett auktoritetsproblem att hantera.
Det är inget nytt. Den ledande Nordenforskaren, professor Johan Strang vid Helsingfors universitet, har tidigare kritiserat ministerrådet för inte ha hittat någon form som fungerar när det gäller att diskutera aktuella utmaningar. Diskrepansen mellan den ”nordiska” verkligheten och den riktiga verkligheten är stor, har han återkommande förklarat.
Analysen är uppenbarligen fortfarande giltig. Eller i vart fall så ger den bild som Ellemann själv givit av det nordiska samarbetet ett nytt liv; en klubb för middagar.
Fast ingen ska nog inbilla sig att det inte kommer att ligga något kött på tallrikarna vid nästa nordiska session.