Mer spår för järnvägspengarna
Kritiken bör således i huvudsak riktas direkt mot politikerna, snarare än mot det statliga bolaget. Och från Riksrevisionen kom i går, efter en genomförd granskning, skarp kritik mot regeringens infrastrukturpolitik.
Under en tolvårsperiod satsar staten omkring 500 miljarder kronor på transportinfrastruktur. Tidigare under hösten presenterade regeringen dessutom en storsatsning på 55 miljarder kronor till järnväg, vilket mottogs väl – bortsett från att oppositionen hade velat se en ännu större satsning på framförallt höghastighetsbanor. Nu menar dock riksrevisor Claes Norgren att det finns en stor risk att pengarna satsas fel.
Enligt Riksrevisionen finns grundläggande problem i att nyttan av offentliga investeringar överskattas, medan kostnaderna underskattas och tilläggsinvesteringar saknas. Dessutom har möjligheterna att använda styrmedel, som avgifter och skatter, inte analyserats tillräckligt innan beslut om att bygga om och bygga nytt har fattats.
Regeringen får även kritik för att inte ha haft relevanta underlag i förslaget om att bygga Ostlänken, dubbelspårig järnväg mellan Järna och Linköping, för snabbtåg. Norgren påpekar att Trafikverket inte har analyserat konsekvensen av att bygga snabbtåg, som tar längre tid än höghastighetståg. När Trafikverket var nyinrättat, 2009, tillsatte regeringen dock en utredning om höghastighetsbanor. Generaldirektören, Gunnar Malm, satt som ordförande och rekommenderade, trots enorma kostnader, att höghastighetsbanor skulle byggas.
Två av de sakkunniga i utredningen reserverade sig dock. Den ena menade att andra alternativ hade behövt utredas samtidigt och den andre menade att prisnivåerna inte skulle kunna hållas vid dagens nivåer då resandemängden hade överskattats. Inga privatresenärer skulle ha råd att åka. Vidare om detta och vilken förlustaffär höghastighetsbanorna är skriver Roland Andersson, nationalekonom och professor vid KTH i Stockholm, i förra numret av Ekonomisk debatt.
Regeringen bör motivera sina beslut, och Norgren uppmanar ”särskilt när besluten avviker från Trafikverkets förslag” – men i högsta grad även när de stämmer överens – för att garantera effektiv användning av skattemedel. Underhåll som gör att tågen kan rulla i snö och kyla – till rimliga, självbärande priser – är vad som måste prioriteras. Och om mindre pengar används till de dyraste investeringarna räcker anslagen till mer spår och bättre underhåll.
Amelie Langby