Mer konflikt än konsensus i SKR
Det är möjligen en av de mer okända kongresserna i Sverige som i morgon onsdag inleds i Helsingborg. Men det är långtifrån den minst betydelsefulla. Snarare tvärtom. 451 ombud väntas till Öresundsstaden när Sveriges kommuner och regioner (SKR) håller motionskongress.
Betydelsen är samtidigt svår att beskriva. Sveriges kommuner och regioner är på en och samma gång en arbetsgivarorganisation, en intresseorganisation och en avtalspart till staten.
Men organisationen är samtidigt inte reglerad i lag. Kongressen har samtidigt med åren blivit allt mer betydelsefull som ett verktyg för partierna att driva igenom sin politik genom att få ombuden och därmed SKR att ställa sig bakom motioner. Det är ofta krav som annars drivs i den allmänna politiken med syftet att få majoritet i riksdagen. Här arbetas det istället för att SKR ska driva frågan mot regering och riksdag. Så ska ombuden från kommuner och regioner - mest kommunalråd och regionråd - ta ställning till frågor som omskärelse för pojkar, tiggeriförbud och klassisk arkitektur. Det är ur demokratisk synvinkel en komplex process eftersom debatten pågår utanför de vanliga rummen för dialog och beslut. SKR får därmed också en starkare ställning som en slags ny förstakammarsal - som en parallell riksdag bestående av indirekt valda politiker.
Bortsett från ett förslag från regionrådet Jimmy Loord (KD) i Kalmar län om en moderniserad läkemedelslagstiftning som föreslås få bifall är en likhet med riksdagens motionsbehandling dock att de flesta förslag röstas ned.
”Bortsett från ett förslag från regionrådet Jimmy Loord (KD) i Kalmar län om en moderniserad läkemedelslagstiftning som föreslås få bifall är en likhet med riksdagens motionsbehandling dock att de flesta förslag röstas ned.”
SKR brukar beskrivas som en konsensusorganisation utan interna strider. Den ska företräda både stora Stockholm och lilla Storuman, både M-ledda Danderyd och V-ledda Degerfors. Inför kongressen höjs dock kritiska röster om att den nuvarande majoriteten med Socialdemokraterna och Centerns i förarsätet frångår den historiska samarbetskulturen och partipolitiserar organisationen.
I centrum står tidigare regionrådet från Kalmar, socialdemokraten Anders Henriksson, som i dag är organisationens ordförande. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har vänt sig mot den avgiftshöjning från medlemmarna som SKR fattat beslut om. Den skarpaste kritiken kommer dock från regionrådet i Jönköping, Mia Frisk, som i en interpellation ställer frågan om ”SKR även fortsatt ska vara en konsensusorganisation för medlemmarnas bästa?”
Kritiken gäller bland annat att SKR uttalat sig mot en ökad statlig styrning av sjukvården innan en utredning i frågan ens har börjat att arbeta. Även SKR:s hårda kritik ifråga om anmälningsplikt gällande tillståndslösa väcker bred borgerlig kritik. På den punkten är det värt att påpeka att en anmälningsplikt för vissa yrken inom sjukvården är feltänkt, men SKR:s kritik omfattade all anmälningsplikt, dessutom innan det finns något förslag.
Debatten sker också i en kontext där SKR:s framtida roll står under lupp. Rättsvetaren Lena Marcusson utreder för närvarande, på uppdrag av den tidigare S-regeringen, lämpligheten i att en förening som SKR ingår överenskommelser om sjukvården med regeringen. Frågan om ökad öppenhet i organisationen reses också från olika politiskt håll. Det finns som det heter tillräckliga utmaningar för majoriteten i SKR att förhålla sig till alldeles utan att organisationen ska präglas av mer konflikt än konsensus.
