Med maktdelning som slagträ
I den ständigt pågående debatten om den svenska grundlagen har det från borgerligt håll i åratal ställts krav på nya reformer som stärker domstolars självständighet. Förståelsen för rättsstatens och maktdelningens betydelse fanns där långt före det att Sverigedemokraterna fick ett politiskt inflytande.
Med den radikala högerpopulismens framgångar i Europa har emellertid fler hakat på maktdelningsspåret. Det finns en betydligt bredare medvetenhet idag om att demokrati inte bara är folkstyre genom riksdag utan att den också innehåller elementet rättsstat. Historiskt har både populister och vänstern haft svårt för det senare-. Populisterna hävdar att jurister, och professioner förvanskar folkviljan, när den i själva verket förädlar den. Vänstern i bred bemärkelse har sett politiska beslut som överordnade medborgerliga rättigheter.
Samtidigt sker den förändrade inställningen till rättsstaten inte sällan utifrån en föreställning om att den liberala demokratin är under starkt hot också i Sverige. Förändringar motiveras inte med att de är rätt i sig utan för att de ska ”stoppa högerpopulismen”.
När centerledaren Annie Lööf sommartalade på måndagen innehöll talet en rad för en klassisk liberal eller konservativ borgerlighet tämligen okontroversiella men goda förslag om att stärka bland annat domarkårens oberoende. Det är förslag som inte bara är rätt nu utan som också var rätt tidigare.
Annie Lööf är själv jurist, men batteriet av åtgärder ska förstås utifrån den politiska linje som Centerpartiet valt under de senaste åren. Den parlamentariska strategin har varit att växa genom att peka på hotet från Sverigedemokraterna. Nu motiveras också förändringar av svensk grundlag med hotet från den radikala högerpopulismen. ”Det kan hända här i Sverige”, skriver partiet med referens till utvecklingen i Ungern och Polen.
”Detta undergångsscenario för svensk del är överdrivet. Och problemet är att denna bild av ett brett hot mot demokratin också frammanar förslag som är väldigt långtgående och som inte rimmar väl med vår egen författningstradition.”
Detta undergångsscenario för svensk del är överdrivet. Och problemet är att denna bild av ett brett hot mot demokratin också frammanar förslag som är väldigt långtgående och som inte rimmar väl med vår egen författningstradition.
Förslaget om att grundlagsskydda public service- och därmed skapa en stat i staten var en sådan främmande fågel. Och Centerpartiet för fram ett annan, säkert populärt hos borgerliga ungdomsförbundsmedlemmar, på att införa en författningsdomstol i Sverige som ska pröva om nya lagar är förenliga med grundlagen.
Den typen av finns vanligen i federala stater som USA och Tyskland där de har till uppgift att avgöra konflikter mellan delstater och den federala nivån. Eller i EU där EU-domstolen behandlar tvister mellan kommissionen och medlemsländer.
Sverige har redan Lagrådet som prövar nya laga och nya regler kan också prövas i efterhand av domstolar. Lagrådet borde regleras tydligare i grundlag - och borde få resurser till ett utbyggt kansli. En författningsdomstol riskerar emellertid att politiseras. Vem ska utse domarna som sedan får överpröva riksdagens beslut?
Denna typ av förslag verkar främst inte syfta till maktdelning utan de fungerar framför allt som slagträn i kampen mot den opposition som anses hota demokratin.
Bortsett från den apokalyptiska retoriken och just detta förslag finns det dock en bred borgerlig samsyn i grundlagsfrågor. Om Lööf vill markera mot en M/KD-regering med SD stöd ansluter hon sig egentligen till den författningssyn som länge präglar liberaler, konservativa och kristdemokrater.
Martin Tunström
