Annons

Löfven talar mot Finlands sak

Stefan Löfvens ord om fria ytor mellan Nato och Ryssland illustrerar hur snabbt tiden gått. Men de vittnar också om Socialdemokraternas osäkra vägval.
Ledare • Publicerad 4 april 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Tidigare statsminister Stefan Löfven återkom häromdagen till sitt tidigare avståndstagande från ett svenskt Natomedlemskap. ”För egen del har jag inte blivit överbevisad om att vi plötsligt skulle få en säkrare situation om vi lägger Natogränsen alldeles intill Ryssland i hela Europa”. Resonemanget återknöt således till hans tidigare tal om behovet av fria ytor mellan Ryssland och Nato.

Stefan Löfven håller fast vid Natomotståndet.
Stefan Löfven håller fast vid Natomotståndet.Foto: Fredrik Persson/TT

Med tanke på att hans uttalande skedde i en finsk kontext ter det sig okänsligt och det strider också med den svenska säkerhetspolitiska doktrin som stadgar att varje land äger rätten att själv fatta beslut om sin säkerhetspolitik.

Annons

Vad Löfven sa är ju att det vore olämpligt för Sverige om Finland går med i försvarsalliansen.

Det är ju Finland som har en lång gräns mot Ryssland.

Platsen för debatten var för övrigt också slottet Kastellholm på Åland.

”Att Stefan Löfven är tillträdande ordförande i det prestigefyllda fredsforskningsinstitutet Sipri hör också till bilden.”

Åland är som bekant en demilitariserad zon. Inte för inte har Åland kallats för Finlands Gotland med hänsyn till ögruppens strategiskt utsatta läge i Östersjön.

Stefan Löfven är inte bara tidigare svensk statsminister.

Det hör också till bilden att Löfven är tillträdande ordförande i det prestigefyllda fredsforskningsinstitutet Sipri med bas i Stockholm. I den rollen ter sig uttalandet med dess implikationer för Finland som tämligen odiplomatiskt.

Men det reflekterar också hur snabbt förändringarna sker. Magdalena Andersson säger att hon inte utesluter något, vilket togs som ett uttryck för att det socialdemokratiska partiet är på väg att göra en U-sväng i fråga om Nato. Med tanke på att hon för några veckor sedan- en evighet i mörkret av kriget talade om en Natoansökan som ”destabiliserade” - är det ett sjumilakliv framåt.

Utåt märks dock ingen öppen debatt alls vid sidan av Stefan Löfvens och även Göran Perssons avståndstagande från ett medlemskap. Det faktiska agerandet från Magdalena Andersson utsträcker sig till det brev till stats- och regeringscheferna i EU där hon underströk solidaritetsgarantin i EU, samt olika sammanhang där Tyskland och Storbritannien på olika sätt lovat stöd till Sverige i en kris. Några försvarsgarantier likt de Nato har rör det sig dock knappast om. Solidaritetsklausulen stadgar främst civil hjälp och det brittiska stödet skulle kunna vara fråga om materiel ungefär som till Ukraina om Sverige drabbas av fientlig aggression.

I nuläget har toppmötena med Berlin och London sin betydelse. De signalerar inför Moskva att Sverige har vänner, om än inte militärt allierade. Men de tryggar inte svensk säkerhet. Och statsminister Magdalena Andersson får - om hon verkligen vill - inte det lättare att övertyga sitt eget parti när tidigare partiledare och statsministrar avfärdar en svensk anslutning till försvarsalliansen.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons