Löfven III kan bli jökens sista suck
En rödgrön röra. Det gamla epitetet gjorde sig minst sagt påmint när partiföreträdare för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet uttalade sig under måndagen kring Stefan Löfvens (S) möjligheter att bilda regering.
Å ena sidan bedömer Löfven själv att han har parlamentariskt stöd nog för att klara en omröstning. Och talman Andreas Norlén har meddelat att Löfven kommer föreslås som statsminister.
Men å andra sidan står det minst sagt komplicerade förhållandet mellan det tilltänkta regeringsunderlagets övriga partier:
Annie Lööf (C) meddelar att deras stöd bygger på att åtminstone tre specifika punkter från januariöverenskommelsen hedras – nämligen lagen om anställningsskydd, ett reformerat strandskydd samt stärkt äganderätt av skog. Något man också påstår är förhandlat med regeringen.
Men villkoret ifråga har Miljöpartiet via språkröret Märta Stenevi redan låtit meddela att man ej accepterar.
Uppenbarligen har alltså centern inte förhandlat med hela regeringen, bara med Socialdemokraterna. Och man är alltså i själva verket inte alls överens, annat än om att åter vilja se Löfven som statsminister.
Det kan också noteras att allt tal om friare hyressättning är som bortblåst – på den punkten har Vänsterpartiet och dess partiledare Nooshi Dadgostar segrat.
Trots Lööfs löften om att ej förhandla med Vänsterpartiet, och Löfvens bedyranden om att dylikt ej kommer ske, så har i realiteten Vänsterpartiet fått sakpolitiskt inflytande. Låt vara att man kallar det för ”lyhördhet” istället för samtal, samarbete eller förhandling.
”Man är alltså i själva verket inte alls överens, annat än om att åter vilja se Löfven som statsminister.”
Det åskådliggör en paradoxal situation i riksdagen: Lööf är nöjd så länge man ej de jure förhandlar med Vänsterpartiet, men att partiet alltså i praktiken får sin vilja igenom accepteras.
Man skulle kunna tycka att det motvända annars skulle vara en rimligare hållning: Att partiers företrädare, som oppositionen återkommande sagt, kan tala med alla. Givetvis i syfte att försöka främja sin egen politik kontra de övrigas.
Men trots de motsägelsefulla uttalandena från partiledarna ser det trots allt ut som att Socialdemokraterna nu har säkrat åtminstone Miljöpartiets och Centerpartiets stöd i onsdagens omröstning, vilket ger totalt 174 ledamöter. Det innebär att det är dött lopp då oppositionen också har 174 ledamöter, såvida inte någon eller några liberala rebeller avviker från partiets linje – vilket inte vore helt otänkbart.
Jokern i kortleken är Amineh Kakabaveh (fd V). Hennes långtgående kravlista för att stödja Löfven har inte fått ett offentligt svar, annat än att Socialdemokraterna har kontakt med henne. Men uppenbarligen tycks Löfven känna sig trygg. Vem vem – kan har även hon fått ”ett hemligt papper”.
Men även om Löfven lyckas få stöd för sin regering, innebär det inte att han kan pusta ut. Han kommer ändå ha bekymmer med att senare också få stöd för en budget, vilket av de redan synliga dusterna mellan Lööf och Stenevi lär bli betydligt svårare att lyckas med.
Vad gäller den saken uttalade sig Löfven redan under måndagen. Får han inte igenom en budget – ”då går jag”, konstaterade han.
I slutändan kanske det alltså blir ett extra val ändå, trots gårdagens besked. I sådana fall har det tilltänkta regeringsunderlaget sett till att 2022 kan bli ett år med dubbla riksdagsval.
