Ljudet av en förstörd sommar
Varför regeringen har släpat fötterna efter sig och inte skärpt reglerna för vattenskotrar är svårt att se.
För tre år sedan sa dåvarande infrastrukturministern Anna Johansson att det visserligen ”finns en gängse bild av att det förekommer allmänt störande beteende vid vattenskoterkörning” men samtidigt att det saknas belägg ”för att vattenskotrar i allmänhet nöjeskörs”.
Förra året infördes trots allt 15-årsgräns, samtidigt som Johanssons efterträdare Tomas Eneroth sa att körkortskrav var alltför komplext för att gå fram med. Först i år är beskedet att regeringen verkligen vill kräva körkort för fordonen. Det är en lång färd fram till en självklar slutsats.
Men förklaringen torde ligga i att vattenskotrar har betraktats uteslutande som ett säkerhetsproblem, och då ser det inte alltför illa ut. Vattenskotrar körs generellt inte med ”sämre sjömanskap”, som Anna Johansson uttryckte det.
Visst sker olyckor, ibland med dödlig utgång. Men människor dör i olyckor med kanoter och segelbåtar också, och dessutom dör betydligt färre till sjöss idag än vad det gjorde under tidigare årtionden.
Skälet till att en strängare syn på vattenskotrar behövs är mer allmänt att de förstör sommarfriden, både för människor och djur. De är oförenliga med hänsyn.
Det är dessbättre ovanligt att människor blir påkörda av vattenskotrar, men dessvärre vanligt att sommarupplevelsen förstörs och möjligheten att njuta av årstiden begränsas. I synnerhet efter en vår som har präglats av påfrestningar och restriktioner är detta nog så allvarligt.