Levande eller tomma ord?

Vi som skriver här lever av våra ord. Bokstavligen. De är resultatet av vårt arbete och vår möda och samtidigt vårt levebröd. En strid ström av händelser i tiden och på orten har vi kommenterat under det snart gångna året. Man kan lätt förblindas av allt som passerar revy. Det är lätt hänt att det går inflation i orden så att de mister sina egentliga innebörder. En ledarsida uttrycker en bestämd mening, den vill vägleda. Vi tror alltså att det finns rätt och fel, att det finns gott och ont, åtminstone i många fall. Vi tror att det gör skillnad på vilken sida man ställer sig.

Somt är sådant som olika människor av god vilja med gott samvete kan ha skilda meningar om. Medan annat vi skriver om faktiskt berör själva grunden för våra liv och vårt samhälle. Där måste vi vara försiktiga med orden och samtidigt tydliga. I Bibeln står det exempelvis i ordspråksboken: Gud är i himmelen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. Det är förstås svårt för oss att leva upp till som måste producera en viss textmassa varje dag. Ändå ligger det en sanning i det också för oss.

Ord har ett grundläggande värde. De skiljer oss från djurvärlden kanske mer än något annat. Vi har fått gåvan att på ett sofistikerat sätt kommunicera med varandra. Att vara berövad sitt språk är något av det värsta som kan hända en människa. Det fria ordet hör till det som vi sätter mest värde på i vårt fria statsskick.

Denna ordets frihet är i själva verket given åt människan i hennes egenskap av att vara just människa. Den ingår i alla deklarationer om mänskliga rättigheter. Varhelst denna rätt undergrävs eller kränks så förnekas människans värdighet och därmed också att hon är skapad till Guds avbild, som de kristna tror.

Genom ett ord skapade Gud himmel och jord, säger Bibeln. Det påminns vi om under julen.

Johannes evangelium skildrar hela det väldiga kosmos tillblivelse från det perspektivet. Evangeliets första vers lyder så: I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och ordet var Gud. Goethe har i en dikt i sitt skådespel Faust lekt med den här versen och föreslagit att i stället förnuftet eller kraften skulle vara det första. Men i just ordet som begrepp för det aktiva skapandet från intet anar vi hemligheten.

Det talas i den kristna kyrkan om tankar, ord och gärningar som vi behöver bekänna och söka förlåtelse för hos Gud och vår nästa. Tar vi det på allvar?

”Det är bara ord” säger många slarvigt. Men våra ord är handlingar som får konsekvenser. Det gäller också om en del ord som skrivs på den här sidan. Levande ord bygger upp och skapar. Negativa ord kan riva ner och såra. Men det värsta av allt är tomma ord. Ord som är tomma på verklig mening, ord som är tomma på innehåll och bara är nötta fraser.

Nu inför julen får alla som vill ta till sig ord som alltid behåller sin mening: ”Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas...” Det är ord som förblir. Det är budskapet om Jesus som själv är Ordet. Sådana ord, fyllda av nåd och sanning, önskar vi oss själva och Barometern-OT:s läsare, nu till jul och inför det nya året!