Läxan av terrorn i Almedalen

I kritiken fanns också en outtalad politisk dimension; att åklagare och polis var blinda när det gällde vit-makt och högerextremisters våld. Men åklagarna har av allt att döma följt lagens bokstav och anda. Kritiken vittnar om bristande insikter i juridiken och konsekvensen blir i längden sannolikt att förtroendet i breda folklager sjunker för åklagare och polis.

Kriterierna för terrorbrott är mycket stränga och lagen är tänkt att tillämpas mycket restriktivt. Inte minst för att sätta rättssäkerheten främst. Kriterier som att ”allvarligt skada en stat eller injaga allvarliga fruktan hos befolkningen” är svåra att bedöma och inbjuder till svåra avvägningar. En ökad användning av terrorlagstiftningen skulle innebära att en överflyttning av ansvar från den öppna polisen till Säkerhetspolisen. Det skulle kritiseras för att antiterrorverktyg används som bredare instrument mot nationell brottslighet.

I fallet med Theodor Engström - från Kalmar - har åklagaren dock inte tvekat. Engström som åtalas för att ha mördat psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren och förberedelserna för att döda centerledaren Annie Lööf under Almedalsveckan hade ett terroristmotiv. Syftet var således att skada Sverige och att skapa skräck. Planeringen visar sig nu också ha varit rigorös. Engström hade studerat bland annat Annie Lööfs schema över framträdanden och beväpnat sig med svärd, pilbåge och kniv.

Ett planerat dåd mot en partiledare är också ett dåd mot hela folkstyret. Ett genomfört dubbelmord i Almedalen skulle om något injaga allvarlig fruktan i landet.

Ett möjligt politiskt motiv med tanke på Engströms nazistiska förflutna fick tidigt stort utrymme med anledning av dådet. Det ska också förstås bakgrund av nazisters närvaro under tidigare Almedalsveckor.

Åklagaren tonar dock ned den ideologiska dimensionen och understryker istället Engströms allvarliga psykiska störning.

Händelserna i Almedalen påminner återigen om att terrorhot i dag inte bara kommer från organiserade grupper utan också i hög utsträckning från olika typer av ensamagerande.

Samhällsklimat och debatt spelar i sammanhanget roll.

Ing-Marie Wieselgren som arbetat för psykiskt sjukas bästa blev själv ett offer. Hon personifierade genom sin verksamhet på sjukhus och i förvaltning den medicinska etiken. För den breda allmänheten var Wieselgren mindre känd. Att mörda en läkare torde vittna om just svår psykisk sjukdom. Det politiska motivet förefaller mer diffust.

All kritik mot en partiledare är inte hat. Någon slump att just hon var måltavlan var det alltså dock inte, även om förundersökningen visar att fler namn kallade ”landsförrädare” förekommer som möjliga måltavlor.

Centerledaren har återkommande utsatts för demonisering och hatretorik. Det fråntar inte den åtalades ansvar, men det ställer frågan till samhällsdebattens aktörer på vilket sätt de eftersträvat det goda samtalet.

Olika typer av revanschism, krav på ursäkter och en uppfattning om politik som bestående av enbart konflikt bidrar också till radikaliseringstendenser som kan trigga enskilda.

Vårdandet av demokratin är därför inte bara polisens eller partiernas ansvar. Ansvaret för samhällsklimatet vilar på fler. Det är en läxa från Almedalen 2022.